domarens erfarenhet, människokännedom och rättskänsla är den huvudsakliga prejudikatfrågan, och mindre omfattande resonemang har förts om brottets straffvärde. Hovrättspraxis kan sägas bilda mönster av avgöranden, och både refererade och orefererade rättsfall ger ledning åt hovrätterna själva och tingsrätterna, åtminstone om det finns ett antal fall som pekar i samma riktning. Enligt 49 kap. 14 § rättegångsbalken är prejudikatintresse ett av skälen för prövningstillstånd även i hovrätt, och det är inte enbart för att fall med prejudikatintresse ska kunna nå högsta instans. Högsta domstolen har bekräftat betydelsen av hovrättspraxis i NJA2011 s. 843: Gudmund Toijer har uttryckt detta på följande sätt: ”Hovrätternas rättspraxis utvecklas inte sällan genom att ett antal avgöranden på ett visst rättsområde bildar ett mönster till ledning för rättstillämpningen.”38 Han placerar ”hovrätternas allmänna vägledningsansvar”39 i första rummet och behovet av ett lagom stort urval för Högsta domstolen därefter. Rättspraxis i form av vägledande avgöranden är inte det enda sättet på vilket domstolarna arbetar för en enhetlig rättstillämpning. Enligt 8 § förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion ska det finnas vice ordförande på avdelningarna, och dessa ska ”enligt de anvisningar som hovrätten meddelar också särskilt följa rättskipningen på hovrättens avdelningar och verka för en enhetlig rättstillämpning”. Stadgandet är något oklart. Chefskap över domare får enligt 5 § samma förordning enbart utövas av presidenten eller en lagman. Det är alltså inte fråga om något chefskap. Det kan heller inte vara fråga om att utöva påtryckningar på enskilda domare att döma på visst sätt, eftersom något sådant skulle strida mot den interna oavhängigheten. Att ”följa rättskipningen” kan 38 Gudmund Toijer, ”Högsta domstolens prejudikatbildning inom särskilda rättsområden” i Svensk Juristtidning 2022 s. 554-563, citatet från s. 554-555. 39 Toijer 2022 s. 554. 53 ”Kraven för prejudikatdispens är lägre i hovrätt än i HD(seNJA2009N65). Ett skäl för det är det nämnda förhållandet att på vissa områden rättsbildning genom hovrättspraxis förutsätter ett större antal avgöranden. Ett annat skäl är att en uppmärksam och generös tillämpning i hovrätterna av bestämmelsen om prejudikatdispens är en förutsättning för att HD ska få ett tillräckligt urval av mål för att kunna fullgöra sin prejudikatbildningsuppgift (jfr HD:s beslut den 24 november 2011 i mål Ö 48-10 [NJA2011 s. 782], p. 8).”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=