några tankar om de svenska domstolarnas ställning och roll nebär enligt honom att en i grunden avvisande hållning till att tilldela domstolarna en roll som konstitutionell och samhällelig motkraft har luckrats upp och frågor om maktbalans och normkontroll har fått förnyad aktualitet. Han beskriver det som en lång resa på väg mot en tredje statsmakt. Jag återkommer strax till de förändringar som har skett i regeringsformen och som kan vara relevanta för diskussionen. Men först kan det finnas skäl att stanna upp och fråga sig: Vad innebär det att domstolarna är den tredje statsmakten? Man kan fråga sig om det endast är i de fall som det anges i en konstitution att domstolarna är den tredje statsmakten vid sidan av parlamentet och det exekutiva organet som det går att tala om domstolarna som en tredje statsmakt. Eller med andra ord: Kan domstolarna inta ställningen som den tredje statsmakten, även om detta inte framgår av konstitutionen? Det skulle i så fall innebära att domstolarna kan ses som en tredje statsmakt ”de facto”. Om man kan se det på detta sätt skulle man alltså kunna tala om tredje statsmakten inte endast som ett formellt utan också som ett materiellt begrepp. Detta bör rimligen vara möjligt, särskilt som det finns länder som inte har en skriven konstitution men där domstolarna rent faktiskt ändå har en stark ställning och en central roll i statsskicket. Det leder vidare till nästa frågeställning, nämligen vad är det då som i materiellt hänseende behöver föreligga för att domstolarna ska anses uppfylla kravet på att vara den tredje statsmakten? Det är svårt att finna någon närmare definition av begreppet men två inslag får ses som centrala. Det ena är att domstolarna måste vara självständiga och oberoende i förhållande till de andra statsorganen. Det andra är att det bör ligga på domstolarna att i åtminstone viss grad kontrollera de andra statsorganens utövande av sina funktioner. Ser man på den sistnämnda frågan från ett svenskt perspektiv så är det framför allt lagprövningsrätten som bör framhållas. Den är på ett principiellt plan accepterad sedan länge och reformerades 2011 genom att det tidigare s.k. uppenbarhetskravet togs bort. Enligt den lydelse som nu 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=