några tankar om de svenska domstolarnas ställning och roll Enligt Johan Hirschfeldt kan ett skäl till att utvecklingen efter 1809 uppvisade denna återhållsamhet med att framhålla domstolarnas konstitutionella ställning som en oavhängig statsmakt ha varit de svagheter och det skick som domstolsväsendet befann sig i vid denna tid. Problemen tycks ha varit många och förändringsbehoven stora. Det kom att dröja ända fram till 1975 innan 1809 års regeringsform ersattes med en ny grundlag. Arbetet med den nya regeringsformen var omfattande och påbörjades redan på 1950-talet. Många grundläggande och centrala frågeställningar övervägdes men mer principiella frågor om domstolarnas ställning och roll i statsskicket kom inte att stå i fokus. I propositionen med förslag till ny regeringsform diskuterades framför allt svårigheterna att skilja mellan rättskipning och förvaltning. Grundlagberedningen hade föreslagit en bestämmelse i 1 kap. där domstolarnas och förvaltningsmyndigheternas huvudsakliga funktioner skulle anges.5 Under remissförfarandet riktades kritik mot den föreslagna bestämmelsen. Detta ledde i det fortsatta lagstiftningsarbetet till slutsatsen att det i en paragraf i regeringsformens inledande kapitel om statsskickets grunder endast skulle slås fast att för rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Som har framgått var det också den lydelse som bestämmelsen kom att få.6 Det förhållandet att domstolarnas ställning och roll inte lyftes fram på ett tydligare sätt får nog också ses i ljuset av det starka betonandet av folkstyrelsens princip som präglade grundlagsarbetet. Men det saknades 5 Se SOU1972:15 s. 17 och 122 f. 6 Se prop. 1973:90 s. 232 f. 33 Domstolarna balanserades mellan de båda. Kungen i statsrådet utnämnde domare och svarade för den yttre administrationen av domstolarna, medan riksdagen kontrollerade också den dömande makten. Det gjorde riksdagen med flera organ: direkt med JOoch opinionsnämnden och indirekt, såvitt gäller den verkställande maktens åtgärder med domstolarna, genom konstitutionsutskottet. Det var helt enkelt så att domstolarna i början av 1800-talet inte trädde fram så starkt som en självständig makt utan mera som en förvaltningsgren i ämbetsmannastaten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=