anderseka Motsvarande formuleringar finns i den norska grundlagen från 1814 och den isländska från 1994. I samtliga dessa länder lyfts alltså den dömande makten tydligt fram vid sidan av parlamentet och regeringen (eller kungen som det formellt anges i två av grundlagarna). Vad är förklaringen till denna skillnad mellan länder som annars uppvisar betydande likheter när det gäller demokrati, rättsstatsfrågor och samhällsutvecklingen i stort? Hur kommer det sig att domstolarna i de grundläggande svenska rättsliga dokumenten har fått en så nedtonad roll och att deras funktion i samhällssystemet inte har lyfts fram? De historiska förklaringarna till detta har Johan Hirschfeldt berört i artikeln Domstolarna som statsmakt – några utvecklingslinjer.4 Som Johan Hirschfeldt där framhåller fanns det när 1809 års regeringsform kom till tydliga tendenser till att framhäva Montesquieus kända tredelning av makten i en lagstiftande, verkställande och dömande makt. Johan Hirschfeldt pekar på det som framgår av konstitutionsutskottets berömda och välformulerade memorial 1809 nr 1. Här kan följande citeras från utskottets uttalanden. I konstitutionsutskottets pregnanta uttryckssätt får det anses ligga ett tydligt maktdelningsperspektiv. Men till skillnad från i Norge så tog utvecklingen i Sverige inte den riktning som konstitutionsutskottet var inne på. Johan Hirschfeldt har beskrivit detta väl i den nyssnämnda artikeln: 4 Juridisk Tidskrift 2011–12 s. 3 32 Utskottet har sökt att bilda en Styrande Magt, verksam inom bestämda former, med enhet i beslut och full kraft i medlen att dem utföra; En Lagstiftande Magt, visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd; En Domare-Magt, självständig under Lagarna, men ej självhärskande över dem. Det har vidare sökt att rikta dessa makter till inbördes bevakning, till inbördes återhåll, utan att dem sammanblanda, utan att lämna den återhållande något av den återhållnas verkningsförmåga. På dessa huvudgrunder av statskrafternas särskilda bestämmelser och ömsesidiga motvikt skall den statsförfattning vila som utskottet föreslaget. I 1809 års regeringsform kom nämligen inte någon egentlig tydlig tredelning av makten till uttryck. I stället levde dualismen kungen – riksdagen kvar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=