svensk rättshistorisk forskning under 75 år med olinska stiftelsen När jag var jur.stud. från 1960 noterade man att alla de då verksamma professorerna i rättshistoria var politiskt aktiva och dessutom nationellt orienterade, bland annat var både Gerhard Hafström och Erik Anners i många år redaktörer för den värdekonservativa tidskriften Svensk Tidskrift. Gerhard Hafström var min förste professor i Lund, här fanns också Per Edwin Wallén som vi vet blev professor några år i Stockholm efter Almquist. I Uppsala hade Erik Anners efterträtt Henrik Munktell. Där fanns också i början av 1960-talet Sten Gagnér, som tillbringat sin studietid i Lund under Beredskapstiden. Där var han uttalat tyskvänlig. Han disputerade i Uppsala 1960 med en av Västtysklands främsta efterkrigsrättshistoriker som opponent, Franz Wieacker i Göttingen. När Anners och inte Gagnér fick professuren i Uppsala 1964 väckte det uppmärksamhet bland de tyska rättshistorikerna. Då ordnades det så att Gagnér kallades till München som professor i jämförande nordisk och europeisk rättshistoria. Han blev där en betydligt mer framgångsrik rättshistoriker än vad de svenska kollegorna ansåg honom vara. För Michael Stolleis, en av det enade Tysklands mest framgångsrika rättshistoriker, var han en viktig förebild. Stolleis var hans assistent i München och deltog i Gagnérs kreativa och stimulerande seminariekultur. Gagnér förde därigenom också fram ett stort antal doktorander till disputation. Gagnér satt iMünchen på samma professur som Claudius Freiherr von Schwerin hade suttit på under kriget. Det vill säga samme von Schwerin som Sture Petrén hade studerat för i början av 1930-talet då var han professor i Freiburg. Professuren i München associerades i hög grad till studier av ”die nordgermanischen Rechtsquellen”, vilka också varit föremål för Konrad Maurers och Karl von Amiras forskningar. Sammanfattningsvis var de svenska rättshistorikernas nätverk till tyska kollegor fortfarande starka under de första decennierna på efterkrigstiden. Sedan jag tagit min jur.kand.examen 1966 och visat intresse för att fortsätta med forskarstudier introducerade Gerhard Hafström mig i den Olinska personkretsen. Åke Holmbäck närmade sig då sin 80-årsdag, och styrelsen hade beslutat att tillägna honom en festskrift i form av det tredje bandet av Rättshistoriska studier. Gerhard gjorde mig till sin medredaktör för det bandet. Det medförde att jag fick vara med vid över133
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=