svensk rättshistorisk forskning under 75 år med olinska stiftelsen 1930–40-talen med Schlyters gamla lagar som underlag och förebild hade utgivit en viktig kongenial tolkning av de svenska landskapslagarna till modern svenska i fem band. Under sin tid som stiftelsens ordförande kompletterade han utgivningen av dessa nutidstolkade medeltida lagar genom att tillsammans med Wessén utge både Magnus Erikssons landslag och stadslag i institutets skriftserieRättshistoriskt bibliotek. Det var en ny generation rättshistorieprofessorer som tog plats i styrelsen under Åke Holmbäcks egid. Det var från 1964 Erik Anners i Uppsala och lundensaren Per-Edwin Wallén i Stockholm. I Lund hade från 1955 Sven Tunberg-eleven Gerhard Hafström inträtt i styrelsen, han kom också under ett antal år att tjänstgöra som stiftelsens sekreterare. När Wallén övergick till straffrättsprofessuren i Lund 1966 övertog Erik Anners professuren i Stockholm. Anners flyttade omsider in i det av den tidigare professorn Carl Gustav Bergman grundade rättsgenetiska institutets villa på Trudvangsvägen i Djursholm. Man anar att den ståndsmässiga tjänstebostaden var en anledning till flytten. Därigenom blev uppsalaprofessuren vakant, och på den tjänsten utnämndes historikern Gösta Hasselberg, en skicklig rättshistoriker som uppmärksammats genom sin avhandling om Visby stadslags källor. Det var alltså fortfarande en efterkrigsgeneration som troget förvaltade arvet efter Carl Johan Schlyter. Alla fyra professorer hade tyngdpunkten i sin forskning i de medeltida rättskällorna. Hasselberg noterade i sin installationsföreläsning att alla rättshistoriker i Sverige fortfarande såg som sin uppgift att i någon mån korrigera det Schlyterska monumentet. Olin hade bestämt att den första volymen av Rättshistoriskt bibliotek skulle utgöras av en faksimilutgåva av Johan Stiernhööks klassiska arbete på latin från 1672 ”Om svears och götars forna rätt”, De jure sveonum et gothorum vetusto. Det vill säga det arbete som framstår som vår äldsta rättshistoriska framställning, författad av vår förste rättshistoriker Johan Olofsson Stiernhöök, vars profil för övrigt återkommer i början varje band av stiftelsens skriftserier i form av en medalj av Carl Magnus Mellgren slagen för Svenska akademien 1837. Bandet utkom 1961 med en inledning på franska av Sture Petrén. Påföljande band skulle vara en översättning av Stiernhööks De jure. Det arbetet tog längre tid. Det skulle 131
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=