kjell å modéer Konflikten var särskilt uttalad mellan Petrén och Almquist, som båda ansåg sig ha mutat in Svea hovrätts historia som sitt forskningsområde. Deras konflikt befrämjade knappast svensk rättshistorisk forskning. Gustav Olin hade förutsett att en väsentlig del av stiftelsens verksamhet skulle vara att utge rättshistoriska publikationer. Det skulle ske genom två serier, en monografiserie, Rättshistoriskt bibliotek, och en serie för antologier, samlingsvolymer, Rättshistoriska studier. Senare har tillkommit ytterligare en serie, Rättshistoriska skrifter, som publicerar bidrag från rättshistoriska seminarier och vetenskapliga diskussioner. I denna serie har sedan 2001 utkommit elva volymer. Man anar att Gustav Olin tänkt sig att serienRättshistoriska studier skulle utvecklas till en rättshistorisk årsbok, av samma slag som exempelvis Kyrkohistorisk årsskrift, som framgångsrikt utkommit sedan sekelskiftet 1900. Det första bandet avRättshistoriska studier utkom 1951, det andra fem år senare, 1956. År 1952 trädde Gustav Olin tillbaka från ordförandestolen till förmån för professorn i historia m.m. vid Stockholms högskola Sven Tunberg. Tunberg var verkligen en ämbetsman i Olins smak. Han hade spelat en tongivande roll vid utvecklingen av Stockholms högskola, vars rektor han var i över tjugo år, mellan åren 1927–1949. Under beredskapstiden var han ordförande och chef för Statens informationsstyrelse. Han beskrevs av kollegan Ingvar Andersson som ”en frisk, generös, stimulerande människa, som skapade trivsel, arbetsglädje och hoppfullhet omkring sig”. Sven Tunbergs insats för stiftelsen blev emellertid kortvarig, han avled redan 1954 och ersattes då av civilrättsprofessorn iUppsalaÅkeHolmbäck, också han universitetsrektor iUppsala(1952–1955). Holmbäck hade tidigt i sin karriär verkat som rättshistoriker, och bland annat i början av 1920talet författat ett SOU-betänkande ”Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling”, ett arbete som fortfarande citeras inom samerätten. Också Holmbäck fyllde väl statuternas krav på att ordföranden skall vara en svensk ämbetsman i Stockholm eller dess närhet. Han hade förestått professuren i rättshistoria i Uppsala i slutet av 1910-talet, han hade varit konsultativt statsråd i Carl Gustaf Ekmans andra regering 1930–32 och hade i decennier suttit i riksdagen för folkpartiet. Hans främsta rättshistoriska merit var att han tillsammans med filologen Elias Wessén på 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=