kjell å modéer Som bekant blev detta också en uppgift för styrelsen enligt statuterna för vår stiftelse. I Uppsalafakulteten var Henrik Munktell professorn i rättshistoria. Han kombinerade sina vetenskapliga och politiska intressen; han var en nationalkonservativ jurist, riksdagsman för Högerpartiet och engagerad i Svensk Tidskrift. Vid dåvarande Stockholms högskola, där juridiska fakulteten hade sina lokaler på Norrtullsgatan, var det Jan Eric Almquist som var professor i rättshistoria, en flitig men encyklopediskt orienterad rättshistoriker. Det är på sin plats att i korthet sätta in ämnet rättshistorias ställning i Tyskland och USAvid tidpunkten för Olinska stiftelsens bildande. I ruinernas Tyskland gällde då i hög grad metaforen ”Stunde Null”, man fick börja om från början. Det gällde också i hög grad juristerna. Rättshistorieämnet var tvunget att genomgå ett reningsbad efter andra världskriget. År 1947 utkom två angelägna arbeten, viktiga för ämnets efterkrigstid. Dels var det Heinrich Mitteis programskrift ”Vom Lebenswert der Rechtsgeschichte”. Vad var det som gjorde rättshistorien värd att leva? Mitteis pekade på nödvändigheten att efterkrigstidens rättshistoriker satte de klassiska värdeparametrarna frihet, rättvisa och socialt ansvar i fokus. Rättshistorien måste ha ett positivt idealt mål (M.Stolleis). Det andra arbetet var Paul Koschakers ”Europa und das römische Recht, som var en kraftfull plaidoyer för en ny-pandektism, dvs. för den romerska rättens överlevnad, efter att denna del av ämnet utmönstrats av de nationalsocialistiska juristerna. Koschaker hade visserligen varit samarbetsvillig med nazisterna men sökte med detta arbete att legitimera sin plats som rättshistoriker i efterkrigstidens Tyskland. De svenska rättshistorikerna upprätthöll kontakterna med den tyska rättspolitiska utvecklingen, dess diskurser och aktörer under dessa efterkrigsår. Den unge rättshistoriedocenten i Uppsala Erik Anners skrev en omfattande anmälan av Koschakers arbete i Svensk Juristtidning 1955. År 1947 hade i Tyskland den nödvändiga rättsliga uppgörelsen med nazisternas orättssystem genomförts beträffande juristerna: Nürnberger Juristenprozess, dvs. processen mot de nazistiska jurister, som så effektivt hade förvandlat Tyskland från en rättsstat till en polisstat. Rättsfilosofen 128
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=