johan hirschfeldt •7. I det kaliforniska surrogatarrangemanget, NJA2019 s. 504, ställdes Högsta domstolen inför känsliga intresseavvägningar, som ytterst kan sägas handla omprinciperna om lika värde och den enskilda människans värdighet. Domstolen berörde dock inte dessa i domen utan kom till sitt resultat med åberopandet av bl.a. en annan del av stadgandet i 1 kap. 2 § första stycket regeringsformen. Omständigheterna var följande. Ett barn föddes i Kalifornien genom ett surrogatarrangemang. Amerikansk domstol förklarade att en kvinna skulle vara rättslig förälder till barnet enligt ett avtal med surrogatmodern. Familjen flyttade till Sverige. Frågan som Högsta domstolen skulle bedöma var om det amerikanska beslutet skulle erkännas i Sverige. Ett visst begränsat utrymme för ett erkännande även utan lagstöd i Sverige ansågs finnas. Vid den bedömningen fick dock inte åtgärden strida mot grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public). Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige. Ett surrogatmödraskap har ansetts aktualisera flera komplicerade etiska och juridiska frågeställningar och intresseavvägningar, bl.a. i förhållande till den födande kvinnan (surrogatmodern) och det blivande barnet. Ett kommersiellt surrogatarrangemang har ansetts kunna liknas vid handel 120 8. En överträdelse i ett enskilt fall av förbudet i 2 kap. 7 § andra stycket RFbetar den drabbade de rättigheter som följer av medborgarskapet. Den innebär att staten bryter mot den grundläggande skyldigheten i det rättsliga förhållande som medborgarskapet utgör. En sådan överträdelse har skadeverkningar som inte låter sig värderas efter en allmän måttstock. Även om bestämmelsen i första hand riktar sig till lagstiftaren och myndigheter, utgör en överträdelse av den ett sådant avsteg från statsskickets grunder att överträdelsen även bör kunna åberopas av den enskilde som grund för skadeståndsskyldighet för staten. allmän och lika rösträtt. Medborgarskapet spelar här en avgörande roll, eftersom det utgör den grundläggande förutsättningen för den enskildes rätt att delta i val till riksdagen (jfr 3 kap. 4 §) och därmed för den enskildes möjlighet att påverka hur den offentliga makten ska utövas av de folkvalda. Medborgarskapet är också en förutsättning för sådana offentliga anställningar och uppdrag som utgör de mest påtagliga delarna av statens maktutövning, såsom polis- och domaryrkena. Det är alltså ytterst medborgarna som såväl beslutar som tilllämpar samhällets grundläggande formella regler. Som även följer av folkrättsliga principer är medborgarskapet ett rättsligt förhållande mellan den enskilde och den svenska staten. Detta rättsliga förhållande innebär rättigheter och skyldigheter för båda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=