domstolarna och domarrollen i en konstitutionell rättsstat Ordet ”integritet” används också i en del lagar som en med värdighet besläktad term. Exempel på detta är 1 kap. 4 § smittskyddslagen (2004: 168) där också likavärdeprincipen anges samt 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2011:453). Det är förstås också så att de båda principerna med stark koppling till rättsordningen uppmärksammas mycket i medicin-etiska sammanhang.19 Detsamma gäller i fråga om material som används under det nyintroducerade nyckelordet ”värdegrund”.20 Det finns mycket internationell litteratur om värdighetsbegreppet. Dignity är ju ett ord med en framskjuten plats i konventioner, grundlagar och dokument om mänskliga rättigheter. Det förekommer att domstolar åberopar begreppet människans värdighet i sin rättstillämpning. Om detta finns en kritisk diskussion. Det har hävdats att principen om lika värde eller jämlikhet härvid är lämpligare att använda.21 19 Se Det svårfångade människovärdet — en debattskrift, Statens medicinsk-etiska råd, 2012 och My Bergius, Vem prioriterar i svensk sjukvård?, Förvaltningsrättslig tidskrift 2023 s. 35. 20 Värdegrundsdelegationen, Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda, Regeringskansliet 2013 och digitalt sökbar som pdf-fil. 21 Se om diskussionen Uri Soirila, The Law of Humanity Project A story of International Law Reform and State-making, Storbritannien, 2021, s. 72 ff. 115 För straffansvar förutsätts vidare att gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Att gärningen ska vara ägnad att kränka den angripnes självkänsla eller värdighet innebär inte att en kränkning behöver ha uppkommit i det enskilda fallet. Det avgörande är i stället om gärningen typiskt sett var sådan att den kunnat orsaka en kränkning av sådant slag. Det kan t.ex. vara fråga om kränkande uttalanden som anspelar på någons etniska ursprung, sexuella läggning, könstillhörighet eller på något funktionshinder eller särpräglat drag i utseendet. Bedömningen av om gärningen var ägnad att kränka självkänslan eller värdigheten ska göras utifrån de faktiska förhållandena i det enskilda fallet och med hänsyn till den enskilda målsäganden. Av betydelse är då utöver själva uttalandet bl.a. sådant som parternas relation och normala språkbruk mellan varandra och om ett kränkande uttalande framstår som ett opåkallat angrepp på mottagaren. Uttalandet måste alltså på ett mer personligt plan kunna träffa den angripne, inte bara vara något som enligt en social norm rent allmänt kan anses som förargande och därför olämpligt att uttala till andra.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=