rättsordningen i skåne och blekinge vid 1800-talets början rättsdivision till Lund, och ledamöterna använde universitetets rättssal som sessionsrum. Hovrätten kunde begära kompletterande utredning från underrätterna eller hålla egen muntlig förhandling.126 Här fick Karl XIVJohan ”inblick i fördelen av ett effektivt arbetande rättsväsen, vilket naturligen i förevarande fall befordrades av att domstolen fanns i omedelbar närhet av parterna och rannsakningsdomstolarna.”127 År 1815 reducerades sammansättningen enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken från sju till fem ledamöter i mål som”å lif och ära gå”, och i övriga mål räckte som tidigare fyra ledamöter om de var eniga.128 En bakgrund till detta var att mål där dödsstraff var aktuellt skulle underställas även den kungliga domsrätten, och Högsta domstolen var sammansatt av sju ledamöter i sådana mål. Det behövde inte vara lika många ledamöter i mellaninstansen som i den högsta instansen. En lågkonjunktur under 1810-talet ledde till stor ökning avmålantalet i Göta hovrätt, och 1813 fanns tillfälligt en extra fjärde division. År 1815 återinrättades den fjärde divisionen, nu permanent. Den 1 januari 1816 fördes Värmland över från Göta hovrätts till Svea hovrätts jurisdiktion. Trots dessa förändringar blev Göta hovrätts arbetsbörda hela tiden tyngre.129 Det fanns alltså fungerande underinstanser, en Högsta domstol och en rättsordning att tillämpa. Problemet var Göta hovrätts tunga arbetsbörda. Manegen var därmed krattad för Skånska hovrätten. 126 Bendz 1941 s. 70 ff. 127 Modéer 1971 s. 17. 128 Kongl.Maj:tsnådiga förordning om ändring af sista momentet 1. §. 23. capitlet rättegångsbalken; gifwen Stockholms Slott den 19 julii 1815. 129 Bendz 1935 s. 219 ff.; Modéer 1971 s. 29 ff. 70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=