skåne och blekinge under göta hovrätt: 1658–1809 Det var i stället en annan hovrätt vars jurisdiktionsområde delades upp, nämligenÅbo hovrätt.År 1775 inrättade GustavIII Vasa hovrätt, och det var första gången sedan 1634 som en ny hovrätt grundades. Kungen hade under sin eriksgata i Finland fått klart för sig att Åbo hovrätt hade 700– 800 mål i balans, och avstånden till norra Finland var långa.111 Den invigdes i drottningens stånddrabantsal på Stockholms slott den 28 juni 1776, och ceremonin var den mest praktfulla i Sverige sedan GustavIII:s kröning 1772. Det som då var drottning Sofia Magdalenas stånddrabantsal är sedan 1845 en del av balsalen Vita Havet. Det fanns inget bevarat om hur ceremonierna vid 1600-talets hovrättsinvigningar hade utformats, varför Gustav III kunde utforma ceremonin efter eget huvud. En förebild var den franska lit de justice, då kungen tog plats som ordförande i Parlement de Paris.112 Salen var klädd i blått kläde med guldkronor. Ledamöterna av Vasa hovrätt hade svart dräkt, riksråden riksrådsdräkt samt serafimerriddarna och kommendörerna av de andra ordnarna var klädda i sina ordensdräkter. Kungen höll tal och ledamöterna fick avlägga sin ed. Slutligen överlämnade kungen hovrättens fullmakt, 1734 års lag, regeringsformen och 111 Modéer 1971 s. 11 f. 112 Henrika Tandefelt, Konsten att härska. Gustaf III inför sina undersåtar, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland, 2008, s. 161 ff. Det var således inte i rikssalen som ceremonin ägde rum, jfr Modéer 1971 s. 96. Protokollet är tryckt av R.Modée, Utdrag utur alle … publique handlingar, bd 10, Stockholm 1781, s. 604 ff., men där anges bara att ceremonin ägde rum ”på Salen”. I Gustaf Johan Ehrensvärds dagboksanteckningar anges emellertid följande: ”Första frågan blef, hvarest denna ceremonie skulle ske: hofintendenterne proponerade med mycket skäl rikssalen,menH.M. hade där en theater, han til andra tilfällen ville spara, och trodde utom dess denna sal vara för stor til en ceremonie, som denna årstid ej kunde af så många åskådare beses. Jag önskade dock rikssalens nytjande; theatern hade blifvit borttagen och många utgifter besparade. / Då valdes drotningens stånddrabantssal, såsom det största rum i slottet: där hade äfven under denna vinter en sorts fete blifvit gifven, som skulle likna ett riddarespel i drotning Christinas tid; man hade af det sett, at spectacler i den salen göra effect, och at den är rymlig.” Gustaf Johan Ehrensvärd, Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III:s hof. Del 1. Journal för åren 1776 och 1779 samt berättelse om Svenska teaterns uppkomst, utg. Erik VilhelmMontan, Stockholm: Norstedts, 1877, s. 58; se s. 58 ff. för hans redogörelse för ceremonin i övrigt och s. 54 angående klädedräkten. Jfr Carl Gustaf Pilos bild återgiven hos Modéer 1971 s. 13; Pilo var visserligen inte närvarade utan målade från muntliga uppgifter, men väggarnas dekorationer stämmer bättre med stånddrabantsalarna på tredje våningen i Stockholms slott än med rikssalen. Ehrensvärds påstående att stånddrabantsalen var det största rummet i slottet förklaras av att den hade dubbla storleken jämfört med de stånddrabantsalar som finns idag på tredje våningens 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=