hovrätterna under 1700-talet, högsta domstolens tillkomst somvar en viktig uppgift för hovrätten långt in på 1900-talet. Det angavs i 1734 års lag fortfarande att hovrättens domar inte egentligen kunde överklagas, även om den alltjämt gällande möjligheten att be ombeneficium revisionis i realiteten hade utvecklats till en överklagandemöjlighet. Enligt 23 kap. 1§rättegångsbalken var hovrätten domför med sju ledamöter i viktigare mål. Mindre viktiga mål skulle avgöras av fem ledamöter, eller fyra, om de var ense. Viktiga mål var framför allt sådana som ”gick å liv och ära”,105 alltså sådana där det var fråga om dödsstraff och förlust av medborgerligt förtroende. I 27 kap. rättegångsbalken fanns bestämmelser om processen i hovrätten i överklagade mål. Skriftväxlingen var enligt 2 § begränsad till en skrift från vardera sidan, och målen lottades enligt 9 § mellan ledamöterna för författande av skriftliga berättelser. Dessa berättelser, även kallade ’relationer’, reglerades i 22 kap. rättegångsbalken. I berättelserna skulle det finnas en redogörelse för vad tvisten handlade om och vilka bevis som fanns. Inlagorna skulle förtecknas i den ordning de kommit in. Parterna skulle läsa igenom berättelserna och godkänna dem eller påminna rätten om något som missats. Redan under 1700-talets första decennium fanns ett förslag om att dela Svea och Göta hovrätt så att dessa båda hovrätter blev två – det skulle i så fall ha funnits fyra hovrätter inom Sveriges nuvarande gränser.106 Dessa nya hovrätter skulle enligt förslagets upphovsman, häradshövdingen Petter Abrahamsson, fördelas ”till sådane orther i landet, som kunde pröfwas wara nödigast”.107 Av denna tanke blev då intet.108 Däremot hade Göta hovrätt 1735 en extra division för att pröva några vidlyftiga mål mellan Ystads stads äldste och magistraten i Ystad, dock utan att vara placerad i Ystad.109 På 1760-talet arbetade extra divisioner på andra platser inom hovrättsområdet, nämligen i Linköping och Borås.110 105 Detta förtydligande gjordes 1772, se Bendz 1935 s. 215 och lagutskottets bet. 1850/51:12 s. 3. 106 Wilhelm Sjögren (red.),Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736, bd VII, Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1908, s. 621 f. 107 Sjögren 1908 s. 621. 108 Modéer 1971 s. 11. 109 Bendz 1935 s. 173 ff. 110 Bendz 1935 s. 183 ff. 63
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=