ordförklaringar justitiestatsminister• Under perioden 1809–1876 minister med ansvar för justitieärendena och samtidigt ledamot av Högsta domstolen. Från 1840 då justitiedepartementet inrättades chef för detta. kanslihuset• Se Kungl. Maj:t. kommissionär• Domstolsanställd som hade till uppgift att på parts vägnar bl.a. ge in ansökningar och andra handlingar, bevaka frister och lösa ut domar och beslut m.m. Jfr hovrättskommissarie. kontrasignera• Såsom föredragande underteckna en handling nedanför beslutsfattarens signatur och på så sätt markera medansvar för handlingens riktighet. kungl. maj:t • Beteckning för konungamakten i olika skepnader, Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringen), Kungl. Maj:t i Högsta domstolen etc. Regeringskansliet kallades Kungl. Maj:ts kansli, i dagligt tal kanslihuset. magistrat• Det högsta förvaltningsorganet i städer med egen jurisdiktion. Magistraten skötte både stadens ekonomi- och förvaltningsärenden samt utgjorde som rådhusrätt allmän domstol i brottmål och tvistemål. Rådhusrätten kunde utgöra en särskild avdelning inommagistraten. manuduktör• Person som meddelar enskild undervisning militieombudsman• Justitieombudsman med särskild uppgift att granska verksamheten inom försvaret. Fanns 1915–68. Mirabile dictu• Förunderligt nog Non multa sed multum• Inte många utan mycket Praeterea censeo• Av ”Praeterea censeo Carthaginem esse delendam”, ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Upprepad avslutningsfras i anföranden av Cato d.ä. i den romerska senaten, i överförd mening om en åsikt som framförs upprepat och i olika sammanhang. Primus inter pares • Den främste bland likar. sekreterare• Tjänsteman vid hovrätt med uppgift att bl.a. föredra vissa mål och föra protokoll samt ansvara för utgående skrivelser. Under 1900-talet även titel för en biträdande domare vid häradsrätt, tingssekreterare. 524
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=