mot ett nytt millenium: europeisering och digitalisering: 1990–2009 hans handlande föranleddes av hans föreställning att hela gårdsplanen var full av människor som kommit för att döda två på gården. Om hans handlande trots denna villfarelse skulle bedömas vara uppenbart oförsvarligt invände han att han ändå skulle gå fri från ansvar, eftersom omständigheterna varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig. Slutligen gjorde han gällande att brotten under alla förhållanden skulle bedömas som dråp respektive försök till dråp. I tingsrätten åberopades en omfattande både skriftlig och muntlig bevisning. Tingsrätten konstaterade i sin dom, att det inte var bevisat att gärningsmannen var i sådan grad medveten om sitt handlande att han kan anses ha begått gärningarna uppsåtligen. Utredningen gav i stället tungt stöd för att han i det närmaste helt saknat förmåga att medvetet överväga sitt handlande och inse konsekvenserna av detta. Han hade således vid gärningstillfället inte insett eller, med andra ord, inte varit medveten om att det förelåg en risk för att hans handlande skulle kunna döda eller orsaka livshotande skada. Hans uppträdande efter det att han kommit till sans talade också för att han under normalt sinnestillstånd inte heller varit likgiltig för om pojkarna dog. Åtalet för mord och försök till mord kunde med hänsyn till det anförda inte vinna bifall. I dom den 25 april 2008 ogillade tingsrätten åtalet. Både åklagare och målsägande överklagade till Skånska hovrätten. Målet lottades där på avdelning 2 med hovrättslagmannen Martin Borgeke som ordförande och hovrättsrådet Lars Elmqvist som referent. Hovrättens dom meddelades i målet den 20 november 2008. Uppsåtsfrågan blev i hovrätten föremål för en ny noggrann analys. Hovrätten konstaterade att den tilltalade inte ”på ett sätt som utesluter uppsåt, varit i avsaknad av medvetenhet om vad han faktiskt gjorde. Hans handlande, som haft ett inte helt kortvarigt förlopp och föregåtts av en fas under vilken förberedande åtgärder har vidtagits, har inte heller varit reflexmässigt eller skett i ett tillstånd av omtöckning eller annars på sådant sätt att medvetenhet saknats.” I stället fann hovrätten att han ”under händelseförloppet i sådan grad har varit medveten om vad han gjort att det inte på denna grund kan uteslutas att [han] hade uppsåt.” 496
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=