RS 30

uppmärksammat rättsfall: det s.k. rödebymålet 2008 med sonen. De uppträdde hotande och gärningsmannen tog då sitt hagelgevär, öppnade dörren och sköt mot två av ungdomarna så att den ene av dem dog medan den andre genom en akut läkarinsats kunde räddas till livet. Gärningsmannen påstod att han på grund av sitt psykiska tillstånd inte varit medveten om sitt handlande. Han var vid gärningarna inte heller klar över den betydande risk som förelåg för att skotten skulle träffa så illa att någon avled eller allvarligt skadades. Han var i allt fall inte likgiltig för om denna effekt skulle förverkligas. Han var av uppfattningen att ”de på gården” skulle döda sonen och dennes kamrat. Hans avsikt var att hindra detta angrepp. Gärningsmannen erkände gärningarna, men bestred ansvar för brott. Han invände att han till följd av sitt psykiska tillstånd inte kan anses ha varit så medveten om sitt handlande att det finns förutsättningar att göra en uppsåtsbedömning. Han åberopade att han i allt fall inte haft uppsåt att döda eller skada någon. Tingsrättenkonstaterade att gärningsmannen berättat omhur ”skräcken grep tag i honom när han uppfattade att det var fullt med folk på gräsmattan och hur han i nästa stund fylldes av en enda impuls, en enda tanke, att få bort ungdomarna från gården för att skydda sina ’egna pojkar’. Han har vidare förklarat att hans minnesbilder därefter är diffusa och grumliga. Han minns att han såg sina egna pojkar ute på trappan när han kom ut, men han har inget minne av vad ungdomarna på gården gjorde eller sade. Han har inte heller något minne av att han sköt eller att han laddade om hagelgeväret.Det är först efter det att ungdomarna försvunnit som han kom till sans, även om hans minnesbilder från förloppet efter skjutningen också är diffusa. Han har dock ett minne av att han förstod att han skjutit någon och att han då ropade till sina pojkar att ringa efter ambulans.Han har förklarat att han aldrig gjort en människa illa och att han nu handlat på ett för honom helt personlighetsfrämmande sätt.” Han hävdade att med hänsyn till sitt psykiska tillstånd han inte varit medveten om risken för att effekten döden skulle inträda. Skulle rätten bedöma hans handlande som uppsåtligt åberopade han rätt till nödvärn när han avlossade skotten mot de två ungdomarna. Han förklarade att 495

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=