mot ett nytt millenium: europeisering och digitalisering: 1990–2009 grafer för att visa hur skillnaderna såg ut, och han gjorde också ett förslag till sammanjämkning. Frågan diskuterades vid interna praxismöten. Som utgångspunkt gällde Högsta domstolens redan etablerade praxis samt att straffvärdena efter mängd skulle bedömas efter en enhetlig kurva och att standardfallet var den osjälvständige kuriren. De nya tabellerna kom med i följande upplagor av Studier rörande påföljdspraxis. Domstolarnas drogpraxisgrupp, sombestår av domare från olika delar av landet och som hade inlett sin verksamhet 2003, anslöt sig också till de nya tabellerna.1040 Listorna med utgångspunkter för straffvärdebedömnigen utifrån sort och mängd underlättar för domaren att bestämma straff ”med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning” (29 kap. 1 § första stycket brottsbalken). Å andra sidan kan invändas att det är domare som har tagit fram listorna, utan demokratiskt mandat och utan att kunna binda andra domares bedömningar i enskilda mål genom någon typ av normgivning. Det är därför viktigt att i detta sammanhang minnas att listorna bygger påHögsta domstolens praxis och bara är en – om än värdefull och användbar – utgångspunkt för ett dömande där även övriga omständigheter, förmildrande och försvårande, ska beaktas. Delvis dessa aspekter uppmärksammade också Högsta domstolen i NJA2011 s. 357 (Mefedrondomen), där Martin Borgeke var referent; han hade som hovrättslagman i Skånska hovrätten engagerat sig i de jämförelser som gjordes 2003–04. Mefedron var ett nytt preparat, och straffvärdena kunde bli mycket olika beroende på vilken missbruksdos som kunde antas gälla och vilket preparat som jämförelsen gjordes med. Tabeller som upprättas med utgångspunkt i art och mängd var, enligt Högsta domstolen, alltid förenade med osäkerheter och därmed också risker för missvisande jämförelser. Tabellerna måste därmed användas med försiktighet och med insikt om att det kan finnas behov av att ompröva de utgångspunkter på vilka de vilar. Detta gällde särskilt de högre straffvärdenivåerna. Fallet följdes upp av en stor mängd ytterligare prejudikat rörande straffmätning i narkotikamål.1041 1040 Martin Borgeke, ”Påföljdsbestämning i narkotikamål” i SvJT2013 s. 1 ff. 1041 Se Martin Borgeke, ”Påföljdsbestämning i narkotikamål” i SvJT2013 s. 1 ff. 480
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=