hovrättsdomare debatterar rättsstatsproblem i massmedia starka domstolar var en flitigt diskuterad fråga. ”Den minskning av den dömande kapaciteten som blir en följd av besparingarna kommer att allvarligt försvåra hovrättens möjligheter att snabbt och korrekt behandla inkommande mål”, skrev hovrätten till Domstolsverket den 8 september samma år. Dessutom skulle personalen påverkas negativt. ”Det blir svårt att motivera personalen till extra insatser, om den upplever att statsmakterna inte är beredda att ta sitt ekonomiska ansvar. Detta är olyckligt – inte minst sett ur medborgarnas perspektiv.”1027 Den interna kritiken och debatten flyttades ut i massmedia genom en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet av justitieminister Laila Freivalds. Hon framhöll att den allmänna debatten om rättsväsendet alltför ofta fokuserats på resurser eller bristen på resurser. Hon ansåg i stället att det var nödvändigt att fundera på ”alternativa sätt att arbeta och organisera sig utan särskild påfyllnad av resurser.” Hon fokuserade på organisationsfrågorna. Antalet tingsrätter var 95, hon såg lösningen i större domkretsar och specialisering. Politikerna hade ansvaret för att lösa frågan. ”Det är vi politiker som ytterst bär ansvaret för att se till att rättsväsendet moderniseras. När det gäller förändringar av rättsväsendets organisation klamrar sig en del politiker och andra fast vid hur det är och inte hur det borde vara.”1028 Sprängkraften i hennes uttalanden skulle snabbt visa sig. I Skånska hovrätten var det hovrättsrådet Roberth Nordh som först gick in i debatten och replikerade på justitieministerns utspel.1029 Han satte in problemen i ett europeiskt sammanhang, dvs. domstolarnas roll i ett västerländskt rättssamhälle. Genom Sveriges inträde i EU och införlivandet i svensk rätt av Europakonventionen hade helt nya krav ställts på de svenska domstolarnas självständighet från den politiska makten. Domstolarna måste kunna möta den nya tidens krav. Det krävdes, skrev Nordh, ”ingen större klarsyn för att inse att det förändringsarbete som regeringen och Domstolsverket hade påbörjat ”spred en doft av grundlags1027 Per Eriksson, ”Domstolarnas resurser. En massmedial debatt på domarnas villkor” i Olle Ekstedt (red.), Från grundlag till vardagsjuridik. En vänbok till Bo Broomé, Malmö: Hovrätten över Skåne och Blekinge, 2000, s. 133 f. 1028 Eriksson 2000 s. 134 f. 1029 Roberth Nordh, Brännpunkt, Svenska Dagbladet 16.8.1999. 471
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=