hov(rätts)poeterna 460 Den trötte domarens pensionsvisa Mel. Jag vill ha en gondol uti Nordens Venedig Hela livet har jag utrett brott och döden och fällt domar över dystra människoöden. Jag sett målen strömma in i strida flöden och står nu till halsen i min målbalans. Är det konstigt då att jag till sist mist glöden och helst ville söka mig nån annanstans. Jag har fått vad jag tål. Nu vill jag vara ledig. Jag vill ha min pension, och det nu! Här ges ingen pardon. Ta och stick, domarnål. Jag vill aldrig mera se dig. Jag ska fastare med Kivik knyta banden, ta palett och pensel med mig ner till stranden och där måla gång på gång den tunna randen som är gränsen mellan himlavalv och hav. Jag ska njuta av att vara fri i anden fjärran ifrån ämbetsplikt och yttre krav. Farväl Erland, och skål. Kanske får vi snart se dig. Låt oss höra ett ljud, ska vi ge dig ett frestande bud: Vill du ha några mål, ska vi gärna förse dig. Vi ska göra det lätt. Du får sovplatsbiljett, och blir nästan som ledig. Malmöhusvägen 1, det är dags för reträtt. Nu vill jag vara ledig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=