från landahl till broomé Även om Tore Landahls agerande inte påverkade tilliten till hovrätten utåt, innebar hans uttalanden internt att förtroendet för presidenten påverkades. Ostridigt hade han varit en utmärkt hovrättslagman, men som president hade han en självbild som inte till fullo var förankrad bland kollegorna, varken lagmännen eller hovrättsråden. Också i administrativa frågor markerade Landahl att han var president. Han hade ambitionen att vara en modern domstolsledare och uppmärksammade arbetsförhållandena för de kvinnliga domstolsjuristerna, vars antal på 1970-talet hade ökat, bland annat genom en positiv syn på frågan om deltidsarbete. Han försökte också hantera det överskott av assessorer som hade blivit allt större. Bland annat möjliggjorde han för dem att istället fullgöra sin assessorstjänstgöring som lektorer vid juridiska fakulteten i Lund. Han knöts till fakulteten som ledamot av fakultetsstyrelsen och utbildningsnämnden, och han belönades för sina insatser med ett hedersdoktorat 1989. När Landahl gick i pension 1987 utsåg regeringen justitierådet Bo Broomé till hans efterträdare. Han återkomdärmed till sin gamla hovrätt efter enmycket framgångsrik karriär i justitiedepartementet, där han var statssekreterare under Carl Axel Petri från 1981, och som justitieråd i HD från 1983. Det var en utnämning ingen i hovrätten ifrågasatte. Hans briljans som jurist var ostridig. Som huvudsekreterare i grundlagsreformen 1974 hade han visserligen avskaffat ämbetsmannaansvaret, och man talade inte längre om domstolarna som ämbetsverk. Men personligen var han prototypen för den oförvitlige ämbetsmannen. Om hans privatliv visste kollegerna i hovrätten inte mycket. För hovrättsrådet Pia Johansson hade han avslöjat, att när han körde bil sjöng han gärna psalmer för sig själv. Första avdelningen var under Tore Landahls tid fortfarande presidentens avdelning, med hovrättsrådet Per Ryding som vice ordförande. 440 En ny uppsättning hovrättslagmän
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=