från landahl till broomé Guillous program för att vara oärligt, tendentiöst och fyllt med halvsanningar. ”Den från saklig synpunkt låga kvaliteten på Guillous programgagnar inte de dömdas sak. Tvärtom visar det med all tydlighet hur utsiktslöst det skulle vara att få resning i målet på Guillous material.”978 Men Guillou framhärdade i en samma år utgiven bok.979 Advokaten Henning Sjöström ingav den 31 mars 1983 å Cederholms vägnar en resningsansökan till Högsta Domstolen. Cederholmhade då avtjänat ett fyraårigt fängelsestraff. HDbeviljade resning och målet återförvisades till hovrätten och upptogs till ny prövning våren 1984. I hovrätten möttes HD:s beslut med bestörtning. Nu ställdes det stora krav på integritet hos domarna i resningsmålet.980 Landahl valde att lägga målet på fjärde avdelningen med hovrättslagmannen Jan-Erik Elliot som ordförande och med hovrättsrådet Olle Ekstedt som referent. I efterhand väcktes tanken att ”kanske borde han ha övervägt att kalla in domare från någon annan hovrätt”.981 Nu blev det en av de mest medialt bevakade rättegångarna i hovrätten i modern tid. Cederholm försvarades förtjänstfullt av stjärnadvokaten Henning Sjöström. Rättegången genomfördes under stundtals tumultartade former. Den oförvitlige Jan-Erik Elliot kände sig påtagligt obekväm i denna bevakning i strålkastarbelysning. ”Åhörare belägrade salen för att få komma in. Den var alltid full och vaktmästarna stod i dörröppningen och tog spjärn mot dörrkarmen för att hindra ren stormning och de räknade efter varje paus in de sista åhörarna man för man på de sista platserna.”982 Cederholm frikändes. Insändarsidorna fylldes med indignerade artiklar om rättsskandal och rättsröta.983 ”Många talade om att det var en seger för rättvisan, andra var bekymrade och menade att hovrätten gett vika för det mediala trycket. Presidenten ansåg att hovrättsdomen handlade för mycket om Cederholms oskuld.”984 978 Tore Landahl, ”Överdomstolen i TV”, Sydsvenska Dagbladet Snällposten6.2.1983. 979 Jan Guillou, Justitiemord. Fallet Keith Cederholm, Stockholm: Askelin och Hägglund, 1983. 980 Ekstedt 2010, s. 142 ff. 981 Ekstedt 2010, s. 141. 982 Ekstedt 2010, s. 143. 983 Ex.vis SDS21.7.1984. 984 Aspelin,2007, s. 212f. 437
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=