folksuveräniteten segrar över maktdelningen: 1969–1989 När Tore Landahl blev president införde han interna mer informella och informativa lagmansmöten. Tidsandan bidrog till att det fanns deltagare som tyckte att dessa spelade en viktigare roll än Domstolsverkets kursutbud. Justitiedepartementet gav också medel till att arrangera regionala domarmöten en gång om året.973 Juristförbundet arrangerade några gånger om året också sammankomster för vice ordförandena, mindes den fackligt medvetne Per Ryding.974 Dessa sammankomster utvidgades från 1983 till av hovrätterna arrangerade riksviceordförandekonferenser. De hade till syfte att verka för en enhetlig rättspraxis. Lokalbehoven blev i början av 1970-talet akuta och löstes genom att hovrätten fick lokaler tillsammans med utredningsavdelningen och polismyndigheten i en nyuppförd byggnad med adress Västergatan 47. Byggnaden stod färdig 1977 och fick till följd att domstolens avdelningar splittrades. Presidenten och första avdelningen satt kvar i Callmanderska huset tillsammans med andra och tredje avdelningarna medan den fjärde och femte avdelningen fick plats i huset på Västergatan. Samma år gick Björn Kjellin i pension. Kjellin avtackades både av utredningsavdelningen (med en vänbok) och av hovrätten. Erland Aspelin, som utnämnts till hovrättsråd samma år och efter tolv år kommit tillbaka till hovrätten, närmast från BRÅ, höll tacktalet från utredningsavdelningen. Han sa, att med Kjellin kom en ny epok i hovrättens historia. ”Han demokratiserade hovrätten och föryngrade den. Han var en av Karl Schlyters pojkar och en radikal förkämpe för behandlingsideologin. De gamla hovrättsråden hade ibland svårt att hänga med i svängarna, men med skicklig strategi och psykologi fick han dem med på förändringarna.”975 973 Tore Landahl, seminarium 29.2.1996. 974 Per Ryding, seminarium 29.2.1996. 434 Information och tankeutbyte Från Landahl till Broomé
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=