1970-talets demokratireformer: nämndemän i hovrätt Med en sådan välkomsthälsning från presidenten och ett sådant bemötande i hovrätten blev nämndemännen från början isolerade, men under Landahl naturaliserades relationen – de var ju trevliga och duktiga människor – och de organiserades i en egen förening. ”I grunden var jag liksommånga av mina kolleger negativt inställd till nämnd i hovrätten, för den upplevdes som en belastning”, mindes Erland Aspelin. ”Men jag skulle så småningom revidera den uppfattningen, för nämndemännen smälte ganska väl in i organisationen”.928 De flesta hovrättsnämndemännen kom efter hand att trivas i den kollegiala domstolen. Deras dissenser var få, men då det var aktuellt hjälpte ledamöterna dem gärna, ”om de vet vad de vill”. Ingvar Pering framhöll, att han hade fått ett brev från en hovrättsnämndeman som skrev, att tiden som hovrättsnämndeman var ”det viktigaste som hänt i hennes liv”.929 Redan under 1930-talet uppmuntrade presidenten de yngre hovrättsjuristerna att engagera sig fackligt. Bland hovrättsjuristerna växte detta engagemang under efterkrigsperioden. Notariernas anställningsförhållanden diskuterades liksom avskaffandet av häradshövdingarnas sportler. Sveriges yngre juristers förening (SYJF) bildades 1940 och var under beredskapstiden mycket aktiv och politisk. Under efterkrigstidens första år var bland andra. t.f. assessorn Carl-Olof Jönsson och fiskalen Sven Bramsjö (med hovrättsassessorn Anders Bruzelius som suppleant) i styrelsen för den skånska lokalavdelningen. Äldre jurister såg de yngre kollegornas kontroversiella fackliga framfart med blandade känslor. Fackligt engagemang kunde få märkliga konsekvenser. När exempelvis häradshövdingen i Västra Göinge häradsrätt Erik Leijonhufvud – frivillig i Finska vinterkriget – fick kunskap om notariens samröre med SYJF, ”denna förfärliga organisation”, tog han tillbaka de bortlagda titlarna (!). 928 Aspelin 2007 s. 171. 929 Ingvar Pering vid seminarium 29.2.1996. 410 Domarnas fackliga engagemang
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=