kanslierna: kvinnornas högborg i hovrätten ingen”. Domaren drog sig tillbaka och stängde dörren. Hans reaktion speglade den tidens attityd från ledamöterna i förhållande till kanslipersonalen. ”De kanslianställda bara fanns där, som en självklarhet, men de hörde inte till domstolens ’inre krets’, den som representerades av juristerna, främst då domarna.”908 ”Mötte man [som kanslianställd] en jurist i korridorerna och hälsade var det inte alltid som vederbörande hälsade tillbaka. Att åka hiss med en kanslianställd var för många äldre hovrättsråd helt otänkbart. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att man kunde uppföra sig så.”909 Stina Thagg tillhörde vid denna tid en äldre generation. Hon var då ”hovrättens grand old lady”, hovrättens kassör och personalchef. Även om en ny generation var på väg levde den hierarkiska attityden kvar. Kanslidamerna insåg att något måste göras. En personalfest hade kanske varit lösningen? Förslaget möttes med skepsis: ”Juristerna skulle inte ställa upp och delta i något slags personalfest.” Då kom de på att omman bjöd in presidenten Kjellin med fru skulle kanske fler ”våga” anmäla sig. ”Han var positivt inställd och antecknade sig genast. Listan skickades vidare och nästan alla anmälde sig. Malmö tennisstadion bokades och en orkester vidtalades.” Festen blev en succé. ”I sitt tacktal passade presidenten på att lägga bort titlarna med all personal. Sen var isen bruten – arbetet gick lättare.”910 908 Bo Broomé, ”Att bli sedd” i Olle Ekstedt & Lennart Frii (red.), Boken till Eva. En minnesbok vid Eva Bergs pensionering [Hovrätten över Skåne och Blekinge] Malmö 2001, s.7 909 Eva Berg, ”Stilen – bättre förr?”, Olle Ekstedt & Lennart Frii (red.), Boken till Eva. En minnesbok vid Eva Bergs pensionering [Hovrätten över Skåne och Blekinge] Malmö 2001, s. 34. 910 Berg 2001 s. 34. 397
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=