björn kjellin och arvet efter karl schlyter så involverad i den demokratiska lagstiftningens tillkomst som Schlyter själv en gång hade varit. Generationen efter Schlyter, ”Schlyters gossar”, var moderna jurister. Det fanns andra paralleller mellan Schlyter och Kjellin. Också Kjellin var en idealist i den meningen att han i varje part såg en medmänniska, och att han agerade ”med mänskligt engagemang”: ”Så mycket som rättsmaskineriet numera bestämmer våra levnadsförhållanden – jag tänker nu inte bara på domstolarna – så får inte de som handhar maskineriet odla avskildhet och exklusivitet. De måste ut bland människorna – för att förstå.” Domarens uppgift konstaterade intervjuaren 1962 består i: ”den anspråkslösa men krävande uppgiften att förstå”.854 Också för Kjellin var domarreglerna ett relevant normsystem. I domarsätet var Kjellin en varm förespråkare för både muntlighetsprincipen och den ackusatoriska processprincipen. Han satt i domarsätet och fördelade ordet mellan partsombuden somen tennisdomare. Han var en lågmäld, närmast försynt och blyg ordförande. Idet avseendet var han den intensive Schlyters motsats. I grunden hade de således samma inställning till domarrollen. Kjellin anknöt till den humanitära utgångspunkt för dömandet som Schlyter hade gett uttryck för. För Kjellin hade detta också ett individuellt rättighetsperspektiv. ”Domstolens första uppgift är att frikänna, det är ingen annan som gör det”, lärde han sina fiskaler.855 I synen på straffrätten levde Schlyters behandlingstanke kvar genom Björn Kjellin. Erland Aspelin, som var en av männen bakom BRÅ-rapporten 1977 om ett nytt straffsystem – den s.k. nyklassiska straffrättsskolan – kände sig ”illa berörd av att få Björn till motståndare”. Hans beundran och respekt för den gamle presidenten var hög. ”Jag kände mig nästan som Judas, förrädaren och svikaren.” Men det var Sten Heckscher – då sakkunnig vidBRÅ– som av Björn Kjellin (med rätta) betraktades som ”den egentlige ideologen bakom kritiken till behandlingstanken”.856 854 H-K.Rönblom, ”Med mänskligt engagemang” i Aftonbladet 21.4.1962, s. 2. 855 Gunnar Bergholtz, intervju 3.4.2001. 856 Aspelin 2007 s. 173. 373
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=