efterkrigstidens hovrätt: 1945–1968 Samtidigt präglades Ivar Wieslander av tidens radikala tidsanda. I grunden var han både radikal och socialt medveten. ”Han sympatiserade med folkfrisinnet och de delar av det socialdemokratiska tankegodset som var gemensamt med liberalismen”, mindes sonen Hans sin far. Radikalismen hade han med sig från föräldrahemmet, som präglades av kristen (schartauansk) etik och humanistiska ideal. Han hade också med sig en för tiden karakteristisk djup nationell känsla, ”att bevara och hävda det nationella arvet ansåg han viktigt”. Ivar Wieslander blev hovrättsråd 1928 och påföljande år lämnade han Malmö för tjänstgöring som revisionssekreterare i Högsta domstolen. Redan efter något år i Stockholm utnämndes han till häradshövding i Hedemora domsaga, där han mellan åren 1930 och 1942 var en mycket uppskattad lantdomare. ”Han är urtypen för en god svensk domare, hög och allvarlig i den samlade häradsrätten, sträng mot den felande men, då skäl härtill föreligga, mild och överseende och mänskligt förstående samt därtill ytterligt rättrådig, och hans domslut präglas av klara tankar och djup lagkunskap. Den som varit i tillfälle att på nära håll följa hans domargärning harmånga gånger förundrats över hans beundransvärda tålamod och grundlighet när det gäller utredningen av ett mål. Han förråder aldrig med en min eller ett hårt ord att han är missnöjd med en parts eller ett vittnes uppträdande inför rätten. Endast när så blir av nöden, en allvarlig maning att hålla sig till saken eller sanningen”, skrev Avestaposten i anledning av hans femtioårsdag 1941. På skilda sätt visade Wieslander prov på ämbetsmannakvaliteter både beträffande lämplighet och skicklighet. Han hade med sitt uttalade personintresse goda kontakter till såväl socialdemokrater (ex.vis landshövdingen Bernhard Eriksson i Falun) som folkpartister (ex.vis ledaren Gustaf Andersson i Rasjön). När ”Andersson i Rasjön” tvekade att anta erbjudandet som landshövding i Falun rekommenderade han Ivar Wieslander ”som han kände och respekterade”. Under beredskapsåren tjänstgjorde Wieslander först som militieombudsmannens suppleant och, sedan han 1941 utsetts till ordinarie militieombudsman, lämnade familjen Hedemora och flyttade till Stockholm. 334
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=