ny rättegångsbalk 1942 och anpassningen till den nya ordningen stämt omdöme i detta hänseende för det fall den ifrågasatta processreformen blir genomförd under tidsperioden, men Kungl. Hovrätten vågar dock hålla före att även i sådan händelse någon utökning av lokalerna ej blir erforderlig.”758 Men när rättegångsbalken var antagen blev situationen en annan. Nu krävdes det också en tillbyggnad för att skapa ”först och främst” arbetsrum för hovrättens ledamöter, men också en annan disposition av hovrättens lokaler. Sessionssalarna skulle lämpa sig för en muntlig process. Såväl advokater som åklagare måste också få egna rum. Hovrätten fäste Byggnadsstyrelsens uppmärksamhet på detta på sensommaren 1944 och bad dem om en utredning. De i sin tur hänvisade till byggnadens arkitekt Ivar Callmander, som fortfarande var verksam i Stockholm.759 Den nya ordningen krävde inte bara nya lokaler för hovrätten. Schlyter fick också uppdrag av justitieministern Thorwald Bergquist att utreda konsekvenserna av den nya ordningen för lokalbehoven i hovrättsdomsagans tingshus. I denna fråga pläderade Schlyter för behovet av vittnesrum. ”Vittnena som utan egen önskan i rättsvårdens tjänst kallats att fullgöra en medborgerlig plikt behövde ett någorlunda drägligt väntrum, gärna skilt från det där processmakare och instämda ligapojkar skola uppehålla sig.” I de nya tingshus som planerades (bland annat i Kristianstad) borde det därför finnas ”ett trivsamt vittnesrum”. ”I gamla byggnader med goda hallutrymmen – t.ex. Skånska hovrätten – finns icke något trängande behov av att inrätta särskilt vittnesrum”, framhöll han.760 Schlyter hade också en bestämd och detaljerad uppfattning om hur tingssalen skulle inredas, särskilt beträffande domarbordets placering. Han ansåg att den frågan borde ägnas ”synnerlig uppmärksamhet”. Ofta var domarbordet enligt honom olyckligt felplacerat ”i det avseendet att parter och vittnen komma alldeles för nära ordföranden. Härigenom främjades viskande samtal, som till och med rättens övriga ledamöter kunde ha svårt att uppfatta. ”Om bordet är halvcirkelformigt, böra halvcirkelns ändpunkter vara förenade med en linjerak barriär, som skiljer 758 Sommar Bruzelius till Statens organisationsnämnd 22.5.1931, HSBA B IV:52. 759 KJStill Kungl. Byggnadsstyrelsen 19.8.1944, HSBA B IV:58. 760 KJStill justitieminister Thorwald Bergquist 31.8.1944, HSBA B IV:58. 324
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=