hovrätten under beredskapsåren 1939–1945 målen utgjorde en allt större procent överträdelser av kristidsförfattningarna. Då det fanns fog för tanken att dessa mål skulle fortsätta att öka fanns anledning vidtaga åtgärder för att förhindra uppkomsten av arbetsbalanser. Likheterna med förhållandena under första världskriget åberopades, och hovrättens hemställan om förstärkning med en extra ledamot från den 1 juli 1943 bifölls.748 I förslaget till ny arbetsordning för rikets hovrätter framhölls att då det framgent var fem ledamöter å den ena divisionen var det angeläget att presidentens regelbundna tjänstgöring å division inte begränsades till en division. Presidenten föreslogs därför tjänstgöra ”en dag var annan vecka å vardera divisionen”. I arbetsordningen stadgades det också vilka ärenden som skulle behandlas i plenum. Under Schlyters tid som president hade ”hovrätten ansett sig oförhindrad att låta de adjungerade ledamöterna deltaga i plena i samma utsträckning som assessorerna och funnit detta vara uteslutande till gagn.” Det må vara att i en större hovrätt (Svea) det framstod som olägligt med ett så stort antal ledamöter i plenum. Men hinder ”synes [---] icke böra möta att i detta avseende tilllämpa en annan ordning i en mindre”.749 Nya rättegångsbalken antogs vid en sommarkonselj i augusti 1942, men det krävdes tid för att implementera nyordningen, och den nya lagens ikraftträdande föreslogs äga rum den 1 januari 1947. Det skulle ta ytterligare ett år innan den nya rättegångsbalken kunde börja tillämpas. Enligt den för underrätterna anvisade övergångsordningen – vanligen kallad cirkulärprocessen, eftersom den föreskrevs som en successiv anpassning i Kungl. Maj:ts cirkulär den 13 oktober 1944 (SFSnr 712) – borde det processuella förfarandet vid allmän underrätt redan nu såvitt 748 KJStill K.M:t 17.5.1943, HSBA B IV:58. 749 KJStill K.M:t 30.9.1943, HSBA B IV:58. 317 Ny rättegångsbalk 1942 och anpassningen till den nya ordningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=