inför en ny organisation 1940 främsta uppgift att lägga upp de nya fastighetsböckerna i underrätterna. Allt eftersom denna uppgift hade slutförts stod dessa jurister i kö för att komma tillbaka till hovrätten. Denna frustrerade situation medförde att vid krigsslutet ett antal yngre domare lämnade hovrätten för den privata sektorn. Men hovrätten såg gärna att de yngre juristerna i den uppkomna situationen valde att i större utsträckning gå ”tingsdomarvägen” för att nå fram till ordinarie ställning som häradshövding eller stadsdomare. ”En långvarig tjänstgöring i hovrätt och nedre justitierevisionen eller i lagstiftningsarbete är icke i och för sig enbart förmånlig för utvecklande av en underdomares förmåga av muntlig processledning eller av hans färdighet och insikt i de mångahanda göromål som förekomma i en underrätt.” Å andra sidan krävde ”hovrättsdomarkallet vissa förutsättningar vilka icke ovillkorligen behöva vara för handen hos en god underrättsdomare.” Hovrätten framhöll vikten av att det redan på assessorsstadiet skedde en differentiering mellan de båda grupperna – och detta utan att den ena gruppen betraktades som mindre kvalificerad än den andra.737 Inför ikraftträdandet av den nya rättegångsbalken aktualiserades genom en Kungl. Kungörelse den 8 januari 1944 frågan om fiskalsaspiranternas lämplighet för fortsatt tjänstgöring på domarbanan. Denna prövning borde ”såvitt möjligt” äga rum inom ett år sedan aspiranten börjat i hovrätten. Intyg om att hovrätten funnit aspirant som haft fiskalsförordnande lämplig för fortsatt domarförordnande skulle beslutas i plenum och undertecknas av presidenten. Men det fanns en begränsning:Godkännande borde inte meddelas för fler aspiranter än som erfordrades för tjänstgöring i de domstolar som tillhörde hovrättsområdet.738 Presidenten hade redan som häradshövding pläderat för att domare skulle ha kunskaper i stenografi. Själv stenograferade han alltid när han satt i domarsätet, och han återkom till detta ämne när ett utkast till den nya domsagostadga, som skulle gälla efter rättegångsbalkens antagande, remissbehandlades i hovrätten hösten 1942. Däri nämndes att kunnig737 KJStill K.M:t 3/18.6.1940, HSBA B IV:56. 738 KJS till presidenterna i Svea och Göta hovrätt samt Hovrätten för Övre Norrland, 25.2. 1944, HSBA B IV:58. 313
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=