esarpsmordet 1932 att Nils hade knuffat ned henne från en brygga i dammen. Nils hävdade däremot, att hon råkat falla idammen när hon skulle skölja kaffekannan.645 Målet underställdes hovrättens prövning med Schlyter som ordförande och tillsammans med assessorerna Carl Davidsson och Elis Melander fastställdes häradsrättens utslag den 27 september 1932. Thomas Munck af Rosenschöld var föredragande fiskal. Han föreslog att Nils Andersson trots försvårande indicier inte kunde anses överbevisad om att ha mördat hustrun och att målet därför skulle ”ställas på framtiden” enligt 17 kap. 32 § rättegångsbalken. I utslag den 27 september 1932 fastställde hovrätten emellertid häradsrättens utslag.646 Två av hovrättens ledamöter (Strandberg och Bruzelius) var skiljaktiga och röstade enligt fiskalens förslag. När målet underställt föredrogs i Högsta domstolen skrev det välrenommerade justitierådet Algot Bagge sig skiljaktig. Han fann visserligen ”synnerligen besvärande omständigheter och liknelser förekommit därom att Nils uppsåtligen med berått mod berövat sin hustru livet”, men möjligheten att hon omkommit genom olyckshändelse kunde inte ”anses med tillbörlig säkerhet utesluten”. Han och justitierådet Afzelius lämnade därför saken till framtiden. De övriga fem justitieråden (Skarstedt, Christiansson, Stenberg, von Steyern och Sandström) fann ej skäl ändra hovrättens utslag. Nils Andersson dömdes för mord på sin hustru till livstids straffarbete för överlagt mord.647 Det förelåg således redan i Högsta domstolens utslag tvivel om bevisningen mot Nils Andersson var tillräcklig. Processkommissionen hade 1926 påpekat att möjligheten att ställa mål på framtiden tillhörde den föråldrade inkvisitionsprocessen, och vid 1934 års riksdag avskaffades också bestämmelserna härom i 1734 års lag.648 Femton år senare kom bevisningen i Esarpsmålet att prövas på nytt. [Härom mera nedan, s. 337 ff.] 645 HovR:ns över Skåne och Blekinge utslag i Esarpsmålet, Svensk Juristtidning 1948 s. 736 ff. 646 Svensk Juristtidning 1948 s. 740. 647 NJA I 1932B913. 648 Göran Inger, Erkännandet i svensk processrättshistoria. II (1614–1948), Rättshistoriskt bibliotek bd 50, Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 1994, s. 262. 274
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=