hovrätten i ”folkhemmet” mot en modern välfärdsstat Redan kring sekelskiftet 1900 konstaterade advokaten John Tjerneld, att för att genomföra en rättslig förändring krävdes ”att de gamla hovrättsråden [fick] minsta möjliga inflytande på reformen. [Dessa] i hovrättsarbetet grånade, ytterst respektabla män, så snart det gäller frågan om reformer i hovrätternas arbetssätt, gripas av den största motvilja. Fruktan för det nya endast därför, att det är nytt, oförmågan att i detsamma se annat än yngres omogna påfund, se där känslor lika vanliga som naturliga hos dessa bärare av det gamla systemet.”608 Mellankrigstiden präglades av just denna motsättning mellan konservativa och reformvilliga jurister. Berndt Hasselrots sista tid som president hade som nämnts präglats av sjukdom och han vistades mestadels på sitt gods Gripsnäs vid Mariefred. Imars 1929 lämnade han sitt ämbete och avled i oktober påföljande år. Han efterlämnade minnet av en mångsidig jurist. ”I sitt uppträdande tyckes han ha varit något av grandseigneur, väl ej helt utan poserande drag.”609 I Hasselrots bortovaro hade hovrättsrådet Sommar Bruzelius tjänstgjort som president. Den 24 mars 1929 kom Karl Schlyters utnämning till hovrättspresident i Malmö. Därmed började ett nytt kapitel i hovrättens historia. 1930-talet blev ett dramatiskt årtionde i den europeiska historien, från arbetslöshet och depression till militär rustning och världskrig. Det demokratiska genombrottet hade i Europas nationalstater under 1920-talet resulterat i politiskt svaga regeringar, men i början av 1930-talet fick ett antal länder starka auktoritära ledare som förde dem bort från demokratin. I Sverige bibehöll vi demokratin och fick 1932 i socialdemokratiska partiet och dess ledare Per-Albin Hansson en stark majoritetsregering som energiskt skapade en strategi för en modern välfärdsstat och sociala reformer. Karl Schlyter blev denna regerings justitieminister 1932–1936 608 John Tjerneld, Hofrättsstudier, i: Förhandlingarna vid Sveriges Advokatsamfunds årsmöte i Stockholm den 11 juni 1909, Stockholm 1910, s. 137. 609 Einar Sprinchorn, ”Berndt Hasselrot” i Svenskt biografiskt lexikon, bd 18, s. 338. 257 Bakgrund
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=