berndt hasselrots konflikt med svensk juristtidning Björlings ”insändare” blev också ett stycke diplomatisk retorik. Även om han ej övertygats av Hasselrots bevisföring innebar det ju inte ett ”underskattande av det arbete som ligger bakom den framlagda bevisningen, ej heller något nedsättande omdöme om den använda slutledningsmetoden.” Han upprepade därför ”ett uppriktigt erkännande” av det förtjänstfulla som han såg i Hasselrots författarskap. ”För att nu bortse från det rent yttre, böra sålunda än en gång framhållas författarens storslagna, hängivna intresse för juridisk forskning och vetenskap; hans energi och uthållighet som skriftställare; hans sinne för logisk reda i konstruktioner och slutledningar, för systematisk ordning i begreppen; hans beprövande vana vid lagstiftning och lagtolkning, grundad på mångårig och mångsidig erfarenhet som domare och ämbetsman; hans framställningsförmåga, klar och korrekt utan torrhet. Först och sist böjer jag mig för den redbarhet och det strävande efter sanningen, som genomgående prägla innehållet i skrifterna.”590 Slutet gott, allting gott. Med några korta rader till Björling uttryckte Hasselrot sin ”tacksamhet för Dina rader i det sista häftet av Juristtidningen.Lifligthoppas att Du tillåtermig förblifvaDin tillgifne vän Berndt Hasselrot.” Brevet är dagtecknat Malmö den 24 september 1923. Han som i sin första svarsskrift från Gripsnäs ursäktat sin ofullkomlighet med att han, ”den rätt så gamle och ej längre friske mannen, [---] stått alldeles utan hjälp” var nu åter i tjänst i hovrätten i Malmö – till synes upprättad både i dagspress (Sydsvenska Dagbladet) och i fackpress (Svensk Juristtidning). För juristerna i 1920-talets Sverige speglade denna konflikt inte bara det dynamiska förhållandet mellan teorins och praktikens män. Den blottlade också samtidens juridiska kunskapssyn där den alltmer auktoritative rättsrealisten (och politikern) Vilhelm Lundstedt ryckte ut till försvar för praktikern och lagstiftaren Berndt Hasselrot. 590 C.G. Björling, ”Om bokanmälningar” i Svensk Juristtidning 1923 s. 301. 246
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=