hovrätten och det demokratiska genombrottet 1917–1929 afslutats, utgifva randanmärkningar till Dina offentliga föreläsningar i obligationsrätt och (delvis) sakrätt”.583 VilhelmLundstedts anmälan publicerades i Sydsvenska Dagbladet den 13 juni 1923. Han höjde Hasselrots arbeten till skyarna. ”Jag får öppet erkänna”, skrev han, ”att det är mig absolut ofattbart, hur det varit möjligt för en man att vid sidan av förf:s praktiska verksamhet – som domare, justitieombudsman och justitieminister – utföra denna omfattande och gedigna litteraturproduktion”.584 Lundstedt kunde tillstå att Hasselrot ”t.o.m. någon gång i mitt tycke [gått] väl långt” i sitt beroende av de tolkade lagbuden. ”Naturligtvis kan man icke heller alltid giva honom rätt, när han slår in på sina egna självständiga vägar. Men dylikt är ju av alldeles underordnad art. Betydelsen av sådana arbeten somH:s ligger icke däri, att deras författare alltid kan anses ha rätt i sina uttalanden, utan i den nytta som ett studium av dem skänker läsaren.[---] Mångfaldiga gånger ha mina föreläsningar influerats av hans uttalanden, kanske mindre ofta så att jag återgivit hans åsikter, än så att dessa föranlett mig till nya reflektioner och nya tankegångar.” Lundstedt ville med sin anmälan”offentligen fästa uppmärksamheten på denna storartade verksamhet i rättsvetenskapens tjänst. [---] Må det därjämte tillåtas mig att begagna detta tillfälle för att bringa honommitt tack för den ovärderliga nytta jag haft av hans arbeten. [---] Intet annat juridiskt arbete har för mig vid studiet av positiv svensk obligationsrätt varit av så stort gagn som presidenten Hasselrots skrifter.” Nu kände sig Björling föranlåten att avlåta en motskrift. Hans anmärkningar trycktes och distribuerades i juli till 77 namngivna nordiska jurister. Han inledde med att citera sig själv, några rader som han ursprungligen haft med i sin recension, men som han strök i korrekturet. Efter att ha uppräknat innehållet ide fembanden skrev han”Såsom synes: multa. Att det i lika måtto skulle vara multum, hade kanske varit att begära för mycket.” Den elva sidor långa ”stridsskriften” avrundades med 583 Berndt Hasselrot till C.G. Björling, Mariefred/Gripsnäs 10.6.1923. ”Presidenten Hasselrot 1923”. 584 Vilhelm Lundstedt, ”En domare som juridisk skriftställare”, Sydsvenska Dagbladet Snällposten13.6.1923. 244
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=