droppen har urholkat stenen: kungl. maj:ts beslut under Kristianstadsåren skrev tre framställningar i saken, till Södra avdelningen av Sveriges advokatsamfund, till Malmö handelskammare och – tredje gången gillt – till Edward Lindahl, ordförande i Malmö stadsfullmäktige.529 När ärendet något kuppartat togs upp av regeringen och avgjordes på nyårsafton 1914, utan att riksdagen fick ta del i beslutet, sprang Schlyter redan vant i departementets korridorer. Det torde därför vara riktigare att hävda, att det var Hasselrot och Schlyter, som drog hovrätten till Malmö.530 För staden Kristianstads vidkommande fick detta beslut olyckliga konsekvenser. En viktig institution som gav staden struktur lyftes plötsligt bort. Det medförde problem för fastighetsägarna i stan, som fick svårt att få plötsligt tomma lägenheter uthyrda, och för hantverkare och handelsmän, som bland annat tjänat sitt levebröd på hovrättens ledamöter och, än i mindre utsträckning, på dess övriga personal. Det hjälpte inte att landshövdingen tillsammans med stadsfullmäktige hade understrukit, att flytten skulle komma att medföra stora och betänkliga rubbningar för samhället, och att flera deputationer från hantverksföreningar och handelsmannaorganisationer klagat i departementet. Tåget med hovrätten ombord stod med ångan uppe berett att lämna Kristianstad. Den 1 oktober 1917 började hovrätten sin verksamhet i Malmö, till en början i provisoriska lokaler men efter någon tid i arkitekten Ivar Callmanders imposanta domstolsbyggnad på bastionen Nyköping.531 529 Karl Schlyter, ”Personliga minnen från hovrättens dagar i Kristianstad” i Kristianstads Läns Tidnings julnummer 1944. 530 Detta avsnitt bygger på Modéer 1982. 531 Detta avsnitt bygger på Modéer 1982. 215
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=