hovrätten på väg mot malmö: 1908–1917 Hovrättsrådet Bruzelius var skiljaktig och ville avvakta processreformens genomförande. Presidenten Lundahl instämde med Bruzelius uppfattning att processreformen borde avvaktas och med Schartaus uppfattning att skälen för flytt inte var tillräckliga.526 Stadsfullmäktige i Kristianstad ansåg den 10 november 1914 att riksdagens åsikt i frågan borde inhämtas.527 Så skedde emellertid inte, utan Kungl. Maj:t fattade sitt beslut. På nyårsafton, den 31 december 1914 beslutade Kungl. Maj:t, på föredragning av statsrådet Steno Stenberg, att Hovrätten över Skåne och Blekinge från den dag som senare skulle bestämmas skulle vara förlagd till Malmö. En förflyttning av hovrätten skulle nämligen medföra avsevärda fördelar och kunde, med tanke på Malmö stads erbjudande, genomföras utan kostnad för statsverket.528 Berndt Hasselrot var vid denna tidpunkt justitieminister, och han var därför tjänstledig från presidentämbetet i Skånska hovrätten som han hade tillträtt 1913. Han anmälde jäv vid ärendets avgörande i statsrådet. Han hade ju också som justitieombudsman konstaterat att hovrättslokalerna var otillräckliga och olämpliga samt fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på detta. Det har anförts, att något annat skäl för hovrättens flytt till Malmö inte fanns ”än att en designerad president i inflytelserik ställning föredrog den senare staden som bostad framför Kristianstad och på ett utmärkt sätt lyckades camouflera, att det var han, som stod bakom det hela” (August Munck af Rosenschöld). Berndt Hasselrot utpekades alltså som initiativtagaren. Man ska emellertid, omman vill utpeka en ”designerad president”, inte bortse från det mullvadsarbete som Karl Schlyter utförde, om än i det dolda. Han har själv vitsordat, att han 526 Konseljakten. 527 Konseljakten. 528 Riksarkivet, Justitiedepartementet, huvudarkivet, statsrådsprotokoll, A1aa:145, konselj den 31 december 1914, nr 95. 214 Droppen har urholkat stenen: Kungl. Maj:ts beslut
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=