framställningar till kungl. maj:t att det i hovrättens instiftelsebrev angavs att det var parternas närhet till hovrätten som hade föranlett att den förlades till Kristianstad. Att Lunds stadsfullmäktige hade ansett att hovrätten borde flyttas till Lund för att underlätta samverkan mellan hovrätten och universitetet var för honom inte ett tillräckligt tungt vägande skäl, inte heller tanken om att Halland skulle kunna läggas under hovrätten. Adjungerade ledamoten fiskalen Petrén uttalade sig för en flytt, och framhöll att det kunde finnas stora fördelar av en samverkan mellan teorins och praktikens män. Lund skulle också vara en bättre stad ut rekryteringssynpunkt. Med röstsiffrorna sex mot fem stannade hovrätten för att motsätta sig flytten, och hovrättsrådet (senare presidenten) Lundahls ställningstagande mot en flytt blev hovrättens. Han ansåg att Lunds stadsfullmäktige överskattat betydelsen av samverkan mellan akademi och hovrätt och misstänkte att det låg andra intressen bakom förslaget.509 Därefter uppkom frågan på nytt 1908 i samband med utredningar om en omorganisation av hovrätterna. Advokatsamfundets avdelning för Skåne och Blekinge hade den 18 januari 1908 diskuterat frågan och förde den vidare till stadsfullmäktige i Malmö, som i sin tur gjorde en framställan till Kungl. Maj:t. Samfundet och stadsfullmäktige var eniga om att Skånska hovrätten borde flyttas till Malmö. Ett för advokaterna viktigt skäl var att Skånes advokater huvudsakligen var verksamma i Malmö.510 Skånska hovrätten yttrade sig på nytt och anförde nu att lokalerna i Stora Kronohuset var otillräckliga och olämpliga. Det saknades rum för parter, ombud och vittnen, och varken ledamöterna eller föredragandena hade platser där de kunde arbeta ostört. Wendes artilleriregemente kunde inte avstå några rum. I protokollet över pleniärenden den 29 maj 1908 uttalade sig nu en majoritet på sex mot fem ledamöter för en flytt. Hovrättsrådet Stenberg menade å andra sidan att en flytt inte borde äga rum om inte det hade uppkommit väsentliga olägenheter av hovrättens placering i Kristianstad eller det skulle uppkomma högst väsentliga fördelar av en flytt. Han ansåg att det inte fanns sådana olägenheter eller fördelar. Presidenten Lundahl och hovrättsrådet Gundelach Bruzelius 509 Konseljakten. 510 Konseljakten; Modéer 1992 s. 111 f. 209
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=