1901 års muntlighetsreform Samtidigt avskaffades de skriftliga berättelserna, som hovrätterna hade utfärdat för att godkännas av parterna.469 (Dessa berättelser, vilka var centrala i hovrättsarbetet, har nämnts i flera avsnitt: Hovrätterna under 1700-talet, Arbetsuppgifterna och 1828 års försök att göra en gemensam arbetsordning för hovrätterna, samt Lagutskottet vid 1850–51 års riksdag och hovrätternas arbetssätt). Berättelsen i ett mål hade med tiden knappast fått ”annan verklig betydelse än den, som ligger deri, att dess underskrifvande utgör sluttermin för framställande af begäran om muntligt förhör”,470 ett förhörstillfälle som användes för skriftväxling. Detta hade lett till att berättelsens syfte, att bereda parterna visshet om att de uppfattats korrekt, hade blivit förfelat, och ”i de aldra flesta fall betraktas af såväl parter som ombud berättelsens underskrifvande såsom en tom formalitet”.471 Förhör skulle enligt de nya reglerna kunna hållas på begäran av part eller på rättens initiativ. Att förhör skulle kunna hållas på rättens initiativ var ett utflöde av att det behövdes processledning för att säkerställa en materiellt riktig utgång i målen, särskilt om parterna saknade ombud. Förhör borde därför hållas i större omfattning än dittills ”och på ett verksammare sätt komma till användning”.472 Det skulle också vara möjligt att utan återförvisning besluta om förhör inför underrätt, där parterna och deras ombud enkelt kunde inställa sig. Den nya typen av förhör fick emellertid ett mycket begränsat genomslag i praxis och reformen kan beskrivas som ett fiasko.473 Jacob Lundahl var president under perioden1905–13.Han var den förste presidenten i Skånska hovrätten som inte hade adligt påbrå, något som innebar att ståndscirkulationen hade brutit igenom serien avprésidents de 469 Bendz 1935 s. 247. 470 Prop. 1901:24 s. 87. 471 Prop. 1901:24 s. 87. 472 Prop. 1901:24 s. 85. 473 Bylander 2006 s. 185 f. 195 Presidentporträtt: Jacob Lundahl
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=