nytt juridiskt arkiv mente, närmare bestämt omen föreskrift att barnen skulle ärva viss egendom ”efter lag” åsyftade deras laglott eller deras arvsrätt som om inget testamente hade funnits. Domstolarna tolkade testamenetet så att det syftade på laglotten. NJA1874 s. 16 handlade om en f.d. målare som obehörigen hade befattat sig med läkaryrket. Han hade 1864 dömts för samma typ av brott och förelagts vid 500 rdr vite enligt författningar från åren 1688 och 1776 att avstå från att försöka bota sjukdomar. Av häradsrätten dömdes han för kvacksalveri till böter 25 rdr och att betala vitet, men hovrätten undanröjde utdömandet av vitet eftersom vitesföreläggandet ”icke vore af beskaffenhet att vid bedömandet af nu anställda åtal medföra någon verkan”. Detta något kryptiska avgörande fastställdes av Högsta domstolen. Avgörandet har sin grund i principen att både vite och straff inte ska dömas ut för samma gäring.434 Slutligen ska nämnas NJA1874 s. 82. Ett mål med häktad hade tagits upp vid häradsrätt men fortsatt rannsakning hade skjutits upp för att det skulle hinna undersökas vad den tilltalade tidigare hade dömts för. Det fanns inget belastningsregister vid denna tid. Uppskovet hade varat i tre dagar utöver de tre veckor som var tillåtna enligt två kungliga brev från 1750 och 1766 samt en förordning från 1810. Om det var oundgängligen nödvändigt fick uppskovet vara längre än tre veckor, men här saknades ”trängande skäl”. Processen gick till så att advokatfiskalen förde talan mot den vice häradshövding som varit rättens ordförande. Advokatfiskalen yrkade att domaren skulle dömas för brott mot 25 kap. 17 § strafflagen, som handlade om vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i ämbetsutövningen. Han yrkade också att domaren skulle ersätta staten för kostnaden att hålla den tilltalade i häkte under de tre dagarna och att han skulle ersätta den häktade för lidandet. Hovrätten dömde underrättsdomaren för brottet till böter 25 rdr. Han skulle också ersätta staten med 78 öre för kostnaden för tre dagars häkte och den felaktigt häktade med 15 rdr för lidande. Högsta domstolen gjorde ingen 434 Rune Lavin, Offentligrättsligt vite I, Lund: Juridiska föreningen, 1981, s. 39. 175
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=