1856 års presidentkommitté och frågan om en gemensam arbetsordning mansättning av fyra och fem ledamöter, saknade det betydelse om den femte ledamoten var närvarande eller inte.396 När förslaget skickades på remiss till hovrätternas övriga ledamöter uppstod oenighet. Det var inte alla hovrättsledamöter som ville ge avkall på högläsningen av samtliga inlagor. Majoriteten i Svea hovrätt medgav att läsningen inte uttryckligen framgick av de äldre föreskrifterna men ville inte ändra stadgad praxis. Hovrätten menade att det skulle leda till fördröjningar om flera ledamöter ville läsa handlingarna var för sig, varför högläsningen hade fördelar. Hovrätten ansåg också att det var en fråga där föreskrifter borde meddelas i lagform av kung och riksdag tillsammans och inte genom kungens administrativa föreskriftsmakt.397 I Göta hovrätt anslöt sig en majoritet till assessorn Snellmans tillstyrkande till förslaget. Hovrättsrådet Darin, som hovrättsråden Auselius och Rahmn förenade sig med, hade emellertid en lång skiljaktig mening som var kritisk. Han anförde likande skäl som Svea hovrätts majoritet. En noggrann kontroll av föredragningens fullständighet kunde leda till att det efter genomläsning visade sig att någon viktig detalj hademissats, och då måste en ny föredragning göras. Jämfört med ett sådant förfarande var högläsningen mer effektiv. Samtliga domare var lika ansvariga för utgången, och måste ha fullständig kännedom om fakta i målet.398 Skånska hovrättens ledamöter framhöll i sitt yttrande att läsningen av handlingarna i målet skedde när ledamöterna hade föredragningen ”i friskt och lifligt minne”,399 och det blev också ofta diskussion, varvid föredraganden kunde komplettera med ytterligare upplysningar. Eftersom alla ledamöter var lika ansvariga för beslutet, var det ”både billigt och i rättsligt hänseende nödwändigt, att de hwar för sig äro i tillfälle göra sig förwissade derom, att uppfattningen af Species facti är riktig”.400 Ledamöterna var eniga om detta, gentemot förslaget kritiska utlåtande, och två av dem, assessorn Wrede och fiskalen Landegren, hade yt396 1856 års betänkande s. 15 ff. 397 Yttrande av Svea hovrätts ledamöter den 29 maj 1896, i konseljakten. 398 Yttrande av Göta hovrätts ledamöter 27 maj 1856, i konseljakten. 399 Yttrande av Skånska hovrättens ledamöter 13 maj 1856, i konseljakten. 400 Yttrande av Skånska hovrättens ledamöter 13 maj 1856, i konseljakten. 161
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=