hovrätten flyttar till stora kronohuset: 1840–1883 De skriftliga berättelserna, även kallade ’relationer’, hade sin bakgrund i Svea hovrätts arbetssätt sådant det hade utvecklats under 1600-talet och hade som syfte att ge parterna tillfälle att kontrollera att föredraganden rätt uppfattat deras ståndpunkter.373 En huvudfråga såväl i lagutskottets betänkande som i det senare arbetet med frågorna var emellertid om uppläsningen av handlingarna i akten skulle ersättas med någon annan typ av kontroll av föredragningens fullständighet. Utan uttryckligt stöd i de äldre föreskrifterna hade det arbetssättet utvecklats så att, efter föredragningen, ”någon af ledamöterne uppläser alla till målet hörande handlingar, så väl Underrättens protokoll och beslut, som i Hofrätten vexlade skrifter och ingifne dokumenter”.374 Lagutskottet vägde skälen för och emot: ”Olägenheterna äro allmänt bekanta. Genom läsningen upptages större delen af Hofrätternes tid; den verkar således till långsamhet i arbetet och den är tröttande för ledamöterne. Fördelen åter, säger man, är den, att föredragningen genom läsningen kontrolleras, af hvilken anledning vissheten att densamma sker, skulle innebära en garanti för parter.”375 Lagutskottets lösning var att rättenmed majoritetsbeslut skulle bestämma vilka handlingar som skulle läsas upp, och den som ville ha fler handlingar upplästa fick läsa dem på egen hand.376 Därav det lagförslag som ovan nämnts. En annan fråga som lagutskottet tog upp handlade om rubrikskrivningen. Rubriken var inledningen till hovrättens domar och utslag, och däri sammanfattades käromålet och det överklagade beslutet så gott som ordagrant. ”Att fatta denna, ofta flera ark långa mening, fordrar ansträngning. Den är svårfattlig för hvar och en, som icke är van vid ett så beskaffadt skrifsätt; och den ökar å ena sidan rättsökandes kostnader, och, 372 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 27. 373 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 34; Elsa Trolle Önnerfors, Justitia et Prudentia. Rättsbildning genom rättstillämpning. Svea hovrätt och testamentsmålen 1640-1690, Rättshistoriskt bibliotek bd 70, Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2014, s. 159–160. 374 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 34. 375 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 35. 376 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 36 f. 156 seende till sakers formella behandling eller rättegången, som beträffande det inre arbetssättet, hvilket ej är föremål för allmän lag.”372
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=