lagutskottet vid 1850–51 års riksdag pröfva och granska den lägres beslut har den grundsats i allmänhet i lagstiftningen blifvit följd, att den högre skall vara sammansatt af flera personer än den lägre. Endast på så sätt kan den anses vara en lämpligen organiserad gransknings-domstol – endast derigenom kan man der vänta den djupare kritiken, det mognare bedömandet.”369 Efter det att lagmans- och kämnärsrätterna hade avskaffats med verkan från och med 1850, hade också arbetssättet inom hovrätterna tagits upp i ett antal motioner. Dessa föranledde Lagutskottet att lämna förslag till en förordning om behandlingen av mål i hovrätt.370 Förslaget bifölls av riksdagen men utfärdades inte som lag av Kungl. Maj:t. Förslaget innehöll bl.a. föreskrifter om överklagandet, om att föredragande ledamoten skulle författa den skriftliga berättelsen enligt 22 kap. 1 § rättegångsbalken så att den klart utredde sakens sammanhang, och om att efter föredragningen rätten skulle låta uppläsa det överklagade beslutet och ”hvad parterne i Hofrätten anfört jemte hvad af öfrige handlingar för målets kännedom af rätten anses nödigt”.371 Som en sammanfattning av vad som gällde enligt 22 kap. 1-2 §§ rättegångsbalken i 1734 års lag, sedan skriftväxlingen enligt 27 kap. samma balk avslutats, angav lagutskottet: 369 Lagutskottets bet. 1850/51:12 s. 4. 370 Lagutskottets bet. 1850/51:25, se också bet. 1850/51:51. 371 Lagutskottets bet. 1850/51:25 s. 42; rskr. 1850/51:209. 155 ”På parters säkerhet inverkar dock i hög grad det sätt, hvarpå domstolarne behandla deras rättsangelägenheter; och derför bör ock lagen angifva reglorna för sådan behandling, så vidt den kan hafva inflytande på säkerheten. Det var ock af denna anledning, som nämnde lagstiftare bjödo, att instämde och vädjade saker skola i Hofrätt utdelas bland ledamöterne för författande af skriftliga berättelser deröfver; att parter böra erhålla del af samma berättelser med rättighet att deremot göra påminnelser; att handlingar skola i rätten läsas; att i dom böra upptagas de skäl och den lag, hvarpå domen grundas m. m. Men om än grunddragen för behandlingen härigenom kunde anses utmärkte, har det under tidens lopp visat sig att ytterligare bestämmelser i förevarande hänseende erfordrats. Lagstiftaren har ock nödsakats att vid särskilda tillfällen mellankomma, och mycket af hvad som återstått har praxis utbildat; men häraf har åter varit en följd att i flera fall olika förfares i de särskilde Hofrätterne, af hvilka Götha Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge dock i allmänhet iakttaga enahanda ordning, så i hän-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=