hovrättens grundande och åren i fortifikationshuset: 1809–1840 När Ebbe Kock skrev sin kortfattade minnesskrift till hovrättens 100årsdag nämnde han som en av de mest bemärkta processerna i hovrätten ”den stora tvisten omWrangelska arvet 1837”.295 Detta var en av de fideikommisstvister som förekom under 1800-talet. Genom att stifta ett fideikommiss kunde stiftaren bestämma att viss egendom skulle ärvas på visst sätt för all framtid. Ofta, men inte alltid, stiftades fideikommiss inom adeln avseende att ett slott skulle ärvas från far till äldste son, och innehavaren – fideikommissarien – skulle inte kunna avyttra eller pantsätta egendomen men njuta avkastningen. Nya fideikommiss fick inte stiftas efter 1810 och genom lagstiftning 1963 infördes ett förfarande för deras avveckling.296 Den Wrangelska fideikommisstvisten refererades i Carl Christian Schmidts Juridiskt arkif.297 Tvisten handlade om två fideikommiss som hade stiftats så sent som den 1 mars 1810. Friherre Carl AdamWrangel inrättade då fideikommiss av Araslövs, Åkesholms, Oretorps, Sperlingsholms och Fäberga sätesgårdar. Dessa gårdar hade genom arv från olika släktlinjer kommit under hans och hans hustrus, grevinnan Anna Margareta Hamiltons, disposition. Araslövs, Åkesholms och Oretorps sätesgårdar i Kristianstads län skulle bli ett fideikommiss och Sperlingsholms och Fäberga sätesgårdar i Hallands län ett annat fideikommiss. Deras ende överlevande son, friherre Henning Gustaf Wrangel skulle genast bli innehavare av båda fideikommissen. Om släktgrenen dog ut, skulle den sista fideikommissarien utnämna två medlemmar av ätten Wrangel eller av annan adlig ätt att inneha var sitt av fideikommissen, och om denne försummade att göra detta, skulle fideikommissen av Göta hovrätt lottas ut bland alla manliga medlemmar av ätten Wrangel. År 1827 önskade Carl Adam Wrangel att fideikommissförordnandet skulle återgå, och Henning Gustaf Wrangel förklarade sig inte ha något 295 Kock 1921 s. 7. 296 Kjell Å Modéer, ”Fideikommissinstitutet i svensk rätt. En rättshistorisk skiss” i Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok 1978, s. 50 ff.; SOU1959:40. 297 Juridiskt arkif, bd 8, 1837–38, s. 225 ff., och bd 9, 1838–39, s. 455 ff. 126 Den Wrangelska arvstvisten 1837
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=