förord Författarna har valt att kalla boken ”Lagens öga” med en blinkning dels till Esaias Tegnérs kända vers till hovrätten vid dess inrättande och dels till den nuvarande hovrättsbyggnadens utformning. Tanken bakom titeln binder på detta sätt samman instiftandet av hovrätten med verksamheten i den nuvarande hovrättsbyggnaden. Och det historien lär oss är just värdet av att blicka tillbaka och se vår nutid i skenet av dåtiden. Trots att det gått 200 år sedan hovrätten instiftades, att verkamheten bedrivits i två olika städer och fem olika byggnader, samt att förutsättningarna för verksamheten ändrats på flera grundläggande sätt är många frågor eviga och utvecklingsprocessen ständigt pågående. Den tekniska utvecklingen som i Hovrätten över Skåne och Blekinge bl.a. tog sig det uttrycket att hovrätten år 1992 tog i drift ett egenutvecklat nätverksbaserat persondatorsystem är fortfarande högprioriterad. Samarbetet med underrätterna i hovrättens domkrets är i högsta grad levande. Frågor om domarutbildning och domarrekrytering står ständigt på dagordningen. Förtroendefrågor är alltid lika aktuella. Att Hovrätten över Skåne och Blekinge på 1970-talet skulle ha uppfattats som en ”fientlig makt” av justitiedepartementet och Domstolsverket är måhända aningen tillspetsat. Men det ligger onekligen mycket i att det bland hovrättens domare finns en stolt tradition att försvara domstolarnas frihet och domarnas oberoende. Är denna tradition värd att bevara? Svaret är givet. Demokrati innebär att den politiska makten i en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val. Som politisk filosofi bygger demokrati också på att allamedborgare har en serie fri- och rättigheter, ofta uttryckt som de demokratiska fri- och rättigheterna. En demokrati förutsätter därför en rättsstat, dvs en stat där rättssäkerhet gäller, vilket i sin tur förutsätter en obunden och opartisk domarkår. Att fortsätta slå vakt om domstolarnas frihet och domarnas oberoende är därför grundläggande. Men en demokratisk rättsstat kräver inte bara oberoende och opartiska domstolar och domare. En demokratisk rättsstat kräver dessutom att domstolar och domare är synliga för medborgarna, att domstolens verksamhet och roll är känd och att domstolens avgöranden är tillgängliga och begripliga. Jag har särskilt fäst mig vid några citat i boken som illustrerar att de värden vi i dag värnar var vik10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=