50 SIGFRID SJÖBERG tidsperiod och kan för övrigt även vara till hjälp vid dalering och tolkning av vissa urkunder.- 1-hnellerlid ha olika åsikter framförts beträffande tolkningen av bestämmelserna om tingstider i landslagarna och detsamma gäller också om motsvarande bestämmelser i landskapslagarna i de cenIrala svealandskapen, 1’ppland. Södermanland och Västmanland, vilka landskapslagar tydligen legat till grund för landslagarnas regler. Därför lämnas först en översikt (iver dessa bestämmelser och deras innebörd dels i de nämnda landskapslagarna (§ 1 i. dels i landslagarna 2). Därtill ges en redogörelse fiir knngl. hrev och förordningar med bestämmelser om tingstider under 1500talet och fram till 1014 års rättegångsordinantia. då tingstiderna slutligen reglerades. Av dessa urkunder kan man sluta sig till hur landslagens bestämmelser uppfattades under denna lid. (§ Ö). Kfler dessa redogiirelser för bestämmelserna om tingstiderna fiiljer en översikt över de i den rältshistoriska litteraturen framförda uppfattningarna om bestämmelsernas innebörd beträffande de vanliga tingen (veckolingen) (§ 4), och i anslutning därtill en granskning av de skäl. som anfiirts hir tolkningarna (§ 5). Utomde nämnda svealagarna anses även Oslgötalagen ha legal till grund fiir landslagarna. Då det gäller tingstiderna synas dock de fåtaliga på spridda ställen fiirekominande reglerna därom i Östgötalagen icke ha påverkat utformningen av landslagarnas bestämmelser. Del material som föreligger i fråga om tingstiderna i praxis under landslagarnas tid härrör emellertid till stor del från Ostgöta lagsaga och detta gäller även för övergångstiden, då “ Ett Ix'lysande exempel på vilka konstruktioner man kan förletlas till. om man förbiser reglerna för tingstiderna, finner man i Nordisk kultur Hd \X1. Tideriikningen. sid. 47, diir författarna då det giillde distingen skriver; »l.'kS<S. ulfiirdades i Uppsala ett fastebrev d. 20 januari, u s(vtto rilcraLrs thiiujc. Hrevet är utfärdat av Iniradsbövdingen och tinget uppgavs vara ett biiradsting. Distingsfullmåuen inträffade enligt Olaus Magnus’ regel natten till d. 24 januari. Det synes mig mycket möjligt, ehuru alls icke bevisligl, att häradshövdingen över det niirmasle Iniradet samlat några miin från sitt område lör att på marknadsafton klara ett ärende, som föll inom hans befogenhet.’ - I sjiiha verket var det fråga om ett ordinarie ting; dagen var en torsdag, den veckodag då. såsom undersökningen visar, ting skulle hållas i Ulleråkers hiirad, och inföll under vintertiugsperioden, detta år 13—2.') januari. 1 diplomet anges fiir övrigt »rätt tingsdag».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=