2Ö7 OM STHAFF STKAFF-ANSTAL'I'KR raiigviirdsclieleii oc-h piiblicislen. bakj^riindeii fill all Livijn skulle kiiiiiia vara l)()keiis upphovsnian: var det dock fraiidiH' alll bivijns förtjänst, atf Filadcltiasyslcmef scf'radc. Hcdan i sin Årsberättelse för 1837 uttalade sij^ nämlii,'en fAn!,'vArdsslyreisen i diMina riklniiiit. oeti den lyckades att fa hdi'sta doinslolen inetl sit,'. ' »Hiksda^'ens l»eslid 'Hiksdagen 1840 IN41. Ilär anm.) blef dock langl mera vidlgående, framfin’ allt tack vare en liten bok. som vid denna till adroi,' si},' stor iippmärksambel redan i)A i’rimd av sin nfstyrsel. Den var niimlij^en Iryckt på omväxlande f'ula ocb röda blad. bdter omslaget d(')|)les den snart till den gula boken». Något författarenamn lästes icke under dess titel Om straff och straffanstalter, men öfverallt hörde man snart bviskas. sedan talas högt om dess författare. Det var kronprins Oskar, som i iletta arbete nedlagt en betydande insats i den svenska fängelsereformen. Ilan uppträdde mot alla de gamla barbariska straffformerna och talade varmt för bäladelfiasystemets förträfflighet.»*^ ».Manga svårigheter aterstodo dock fiir Li\ ijn att i’)f\er\ inna. Ilans sista år fiirmörkades af mångahanda bekymmer, och han angreps bäftigt från vissa håll. Ilvad som icke minst besvärade honom var förhållandet till kron|)rins Oskai’, Inars välmenade reformfiirslag ilet icke alltid var möjligt att praktiskt genomföra. Rääf (Leonard Rääf, etnograf, vitter vän till Livijn. llär anm.) häntyder på detta förhållande i etl bief till D. af M’irsen,* diir han säger; »Snillet Livijn, den skarjisinnige Juristen och outtriittlige end)elsmannen, förkrossad af ett fåfängt bemöilaiule att i)å minst skadliga sätt utföra konung Oskars olycksbi ingande fångkiii lek». Delvis citeradt af .\lmfelt. Itiiiif. s. 14.»’* Ocb slutligen, eu direkt uttalad misstanke om Livijns medverkan vid tillkomsten a\' »(iula boken»: Icke hell e r a n såg L i v i J n, att li a n fått tillräckligt er k ä n n a n d e f ö r sin a n del i f ii r f a t t a r s k a p e t a f d e n »(inta boken», till b v i 1 k e n d e t ä r v ä 1 h ö g s I t r oligt. att han lä m n a t det v ä s e n t 1 i g a b å d e a f m a t erial e t ocb idée i- n a.* * I-ätligt en tradition i fainiljen. hvilken går lillltaka till ('.las Livijns egna illriinden.»"* ' Mortensen, sid. ^ a.a. sid. HÖT. a.a. sid. d.-xS. a.a. sid. .‘{.'iiS. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=