253 LAGKOMMISSIONEN OCH DESS VERKSAMHET 1736-1784 lill stadgandet i inissgärningsbalken kap. 21 § 1. att den soin iiverfallit någon för att råna honom sknlle ådömas dödsstraff, åven oin han icke lyckats tillgripa något. »Varav således nogsamt slutas kan det icke vara lagens mening, att när en människas egendom således är hefredad, hennes kropp och liv sknlle äga mindre heskydd.» LK var därför av den meningen, alt den som med uppsåt genom skottlossning eller på annat listigt och mordiskt sätt försåtligt siikt avhända annan livet, horde då gårningen icke haft avsedd verkan heläggas med samma straff som angående förgiftning var stadgat i missgärningshalken kap. 17 1,2 och 3, varom lagförklaring över missgärningshalken kap. 21 § () horde avgivas. Den 4 mars 17(>() hifiill K. M:f LK:s hetiinkande i anseende till de däri anfiirda skälen. lodigl kyrkolagen kap. 11 §§ Ö och t) ålåg det prästerska|)el alt flitigt förmana dem till hällring, »som ligga i några grova synder», och alt avstänga dessa personer från nattvarden, så länge de voro ohotfärdiga. Kn sådan åtgärd ansågs förnedrande för dem, som Iriiffades därav, och har fiiranlelt den ovan behandlade förhrytelsen. Försiik till dödande var såsom sådant icke straffbart i 1734 års lag. Under åberopande bl.a. av att försök och viss förheredelse till förgiftning var belagt med straff enligt särskilt stadgande i denna lag. förklarade K. M:1 i enlighet med LK:s idlåtande, att det där fiireskrivna straffet sknlle användas även i ett liknande fall. 1mi analogisk strafflagtolkning har kommit till användning såsom motivering för den utfärdade lagfiirklaringen. Av arkivtekniska skäl är det såsom nämnt svårt att bestämt fastställa, i vilken utsträckning K. M;t inhämtade utlåtanden av DK till ledning i dess egen dihnande verksamhet. Sannolikt har detta skett i några få fall utöver de nämnda. Det är emellertid uppenbart, att K. M:t endast i (iverraskande ringa grad anlitat LK:s sakkunskap i dessa ärenden.Då erforderlig juridisk kompetens hos justitierevisionens medlemmar under frihetstiden funnits endast i alldeles otillräcklig omfattning, har det faktiska avgiirandet i justitieärenden i m3xket legat hos den nedre justitie- .hisl. ri>v;s prot. 1 12 17()2. LK:.s skrivelse till K. M:t 22/2 17()(). .Iiisl. re\ :s prol. 4/;? 17()(). .lusl. rev:s regisfr. 4/;-5 176(5, H.\. Delta synes iiven giilla de utanför den egentliga rättskipningens område fallande administrativa hesviirs- och ansökningsmålen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=