252 IVAR NYLÄNDER Nils Sköttberg lör cletla broft resp. anstiftan bärtill enligt missgärningsbalken kap. 18 § 8, 20 § 1 och 01 § 1 samt prästerskapets privilegier 1723 § 22 till ärelöshel samt till 100 daler silvermynts böter, vilket Göta bovrätt fann vara lagenligt. Då emellertid bovrätten ansåg, att det i lagen stadgade straffet icke svarade mot brottets svårighetsgrad, hemställde den hos K. M:t, att straffet skulle skärpas så att de nämnda personerna avstraffades med 30 par spö och livstids straffarbete. Denna hemställan bifidls av K. M:t i anseende till de av hovrätten åberopade, f()rsvårande omständigheterna. Då justitiedeputationen å riksdagens vägnar granskade rådsprotokollet, ansåg den. att bär f()relåg skäl till anmärkning. Frågan var, hur den skulle bestraffas, som med uppsåt försåtligt sökt avhända en annan person livet, då den brottsliges gärning icke haft åsyftad verkan. Xågon klar bestämmelse i lagen härom fanns icke. Emellertid föreskrev missgärningsbalken kap. 4 § 1, att den som fört avog sköld mot riket skulle ådiunas dcidsstraff, även omhan icke åstadkommit någon skada. Angående fcirgiftning innehöll vidare missgärningsbalken kap. 17 § 1 del stadgandet, att den som uppsåtligen sökte beröva annan livet med gift skulle mista livet, även om gärningen icke medbuM. att vederbiirande avlidit. Ävenledes föreskrev missgärningsbalken kap. 21 § 1. att den som överfallit någon för att råna honom skulle ådömas dödsstraff, även om han icke lyckats tillgripa något, .lustitiedeputationen var därför av den meningen, att den som med uppsåt försåtligt sökt avhända en annan person livet borde beläggas med samma straff vare sig den brottsliges gärning haft åsyftad verkan eller ej, och att därför de ovannämnda personerna av härads- och hovrätten hade bort dömas till döden. Justitiedeputationen ifrågasatte, huruvida icke någon lagbn'klaring borde avgivas i detta ärende. K. M;t inhämtade LK;s utlåtande. Även LK åberopade det av justitiedeputationen anförda stadgandet i missgärningsbalken kap. 17 § 1, samt framhöll därutöver, att §§ 2 och 3 samma kapitel föreskrev dödsstraff för den, som endast fiirgiftat något eller tillrett gift för att därmed skada någon till liv eller hälsa. Vidare åberopade LK. att missgärningsbalken kap. 12 § 3 stadgade diidsstraff för den, som fasttagit någon med våld och mot honom förövat det i samma § beskrivna stympningsbroltet, ehuru han icke avlidit av detsamma. Vidare hänvisade även LK
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=