200 IVAR NYLÄNDER vida sam- eller halvsyskons barnbarn, som voro samarvingar, enligt landsrätt skulle utan avseende på k(')nen ärva lika eller buruvida den avlidnas sam- eller halvbroders eller systers sonson skidle ärva 2/3 oeb hennes sam- eller halvbroders eller systers dotterson 1/3. Göta hovrätt förklarade genom dom av den 22 maj 1754. att Granskog var berättigad till lika lott och del i arvet, emedan han var samarvinge med Bauman och liksom honom manlig arvinge. Domen överklagades hos K. M:t. 1 ett av revisionssekreterare Rozir inom nedre justitierevisionen utarbetat belänkande framhöll denne, att det var en genomgående princip i §§ 1—5 och 8 av 3 kap. ärvdabalken, alt vid arv enligt landsrätt hänsyn skulle tagas till arvingarnas ktin, så alt manlig arvinge erhöll 2/3 och kvinnlig arvinge 1/3. Han kunde icke finna annat än alt Bauman var berättigad till en hroderdel och Granskog icke mera än till en syslerdel av arvet efter fru (".ederflychl. 1 annat fall skidle Granskog erhålla större del av detta arv än hans mor erhållit om hon levat. Justitiekanslern Lagerberg och revisionssekreteraren Slockenstriim hifidlo detta betänkande, medan en annan ledamot av nedre justitierevisionen revisionssekreteraren Råfelt anmälde avvikande mening.K. M:l anbefallde LK att inkomma med sitt idlålande i delta ärende. Även LK framhidl. att det var en allmiin grundsats i 1734 ars lags bestämmelser om arv. att hänsyn enligt landsrätt skulle tagas till arvingarnas kiin och all barn icke kunde ärva vare sig mera eller mindre än deras far eller mor erhållit i arv, om de levat. Om det varit lagstiftarens mening, att avvikelse från den allmänna principen skidle giiras vid tillämpningen av ärvdabalken kap. 3 § 7. skidle detta uttryckligen ha föreskrivits. Då detta ärende sedan behandlades i rådet, hifiill justitierevisionen den nedre revisionens betänkande i anseende till de skäl och omständigheter, som andragils av LK och nedre justitierevisionen. Genom dom av den 22 nov. 1754 fiirklarade K. M:t Bauman berättigad till 2'3 av arvet efter fru Cederflycht. I motiveringen till den kungl. domen återgives LK;s betänkande nära nog ordagrant. •’* Den sistnämnde, som ä\en var medlem av I,K, vidhöll diir icke mera sin siirskilda mening. Nedre justilierevisionens betänkande 11/11 1704, nedre justitierevisionen. ktincept till betiinkanden, R.\. Nedre Justitierevisionens prot. 11 11 1754. H.\.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=