248 IVAR NYLÄNDER atl den, som liegåtl en sadan lörbrylelse. ieke knnde strattas Ku’ snatteri ntan sknlle ådömas diidsstratf. varefter vederbcirande hovrätt knnde pröva, huruvida straffet enligt levterationsfiirfattningarna borde nedsättas. Såsom motivering härför anbudes f()ljande. Den kungl. fiirordningen av den ö mars 1746 föreskrev, att den, som bryter andras brev och därur tager pengar, bancosedlar eller annat penningvärde, skulle ådömas dödsstraff, och förordningen innehöll icke någon bestämmelse om att detta endast skulle avse fall, i vilka det tillgripnas värde var av viss storlek. I utsättande av straffet bir åtskilliga slags stölder, som vt)ro av svarare beskaffenhet, såsom kyrko- och nidingsstöld samt tjuvnad ute på marken, där ägaren ej kan sitt vårda, visade den allmänna lagen, att straff för snatteri icke skidle ådtimas. Av vilken grund K. M:t genombrev den 17 Jan. 1741. förklarat att den. som begått nidingsstö)ld enligt missgärningsbalken 42 kap. 8. 4 och ö skulle erlägga de där stadgade böterna, vare sig det tillgripnas värde under- eller (iversleg 10 daler silvermynt, liksom även ett kungl. brev av den 1 maj 1745 birklarat, alt straff för snatteri icke skulle ådömas fth' shild ute i)a marken. Även den. som sände pengar med brev, var icke i tillfälle att skydda sin egendom, varför den som stjäl ur brev icke borde beläggas med lägre straff iin den. som stjäl ute på marken. Den. som sände pengar med posten, hade därtill anfiirtrott dem under allmän säkerhet, vilken på det allvarligaste borde fredas. Att det tillgripnas värde icke (iversteg 10 daler silvermynt kunde icke lända den skyldige till ursäkt, då han icke i förväg visste, hur mycket brevet iimehiill. Den, som bröt annaji persons brev och därur tog pengar eller sedlar, förövade därtill tvenne brott, i det att han icke blott begick stöld utan även (iverträdde § 10 av den kungl. birordningen av den 19 juli 1645, som bireskrev. atl den som på posthuset olovligen uttog andras brev. så att de icke komma dem till handa. till vilka de äro skrivna, skulle bestraffas »e.xemplariter och androm till varnagel». I anseende till dessa skäl ansågo LK:s flesta ledamöter, att Göta hovrätts dom rörande Maria Andersdotter .\mnelia kunde fastställas. Tre av LK;s medlemmar voro skiljaktiga. Den kungl. förordningen av den 20 dec. 1745 stadgade, att var <H‘h en som gjorde inbrott och begick stiild skulle bli hängd utan all birskoning. Enligt den kungl. förordningen av den 5 mars 1746 \ ar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=