244 IVAR NYLANDKR skulle ha inlordrals, då svårare fall förekoninio under rättskipningen.’*- Det är detta spörsmål, som här skall undersökas. Av arkivtekniska skäl är det svårt att bestämt fastställa, i vilken utsträckning K. M;t inhämtade utlåtanden av LK till ledning i dess egen högsta diimande verksamhet. Endast ett överraskande litet antal fall har jag funnit vid en genomgång av det bevarade källmaterialet.’*’* Drängen Per Jonsson hade i trolovning eller under äktenskapslöfte begått lägersmål med pigan Maria Svensdotter, som fått barn med honom. Per Jonsson ansökte hos K. M:t om tillstånd att ingå äktenskap med Maria Svensdotter. ehuru han icke uppnått lagstadgad äktenskapsålder utan endast var 18 och ett halvt år gammal. Riksrådets medlemmar voro eniga om att bifalla denna ansökan men också om att båda parterna enligt missgärningsbalken kap. 53 § 5 skidle erlägga två daler silvermynts böter för »otidigt sängelag». Riksrådet Åkerhielm var av den meningen, att som dessa personer överträtt lagens fiireskrifl om äktenskapsålder, borde de dessutom böta 10 daler silvermynt. Riksrådet Ehrenpreus ansåg, att man borde anmoda LK att inkomma med sitt betänkande i denna fråga, varefter kunde fastställas, hur härmed skulle fiirhållas i framtiden. 1 enlighet härmed infördrades LK:s utlåtande. LK ansåg, att lägersmål i trolovning eller under äktenskapslöfte icke borde beläggas med andra böter än för otidigt sängelag, även om en eller båda parterna icke uppnått den lagstadgade äktenskapsåldern men de erhålla K. M:ts tillstånd att ingå äktenskap. Som motivering för detta sitt ståndpunkstagande anförde LK följande. Giftermålsbalkens l;a kap. § 0, vilken innehöll bestämmelserna om äktenskapsålder, föreskrev icke något straff för dem. som överträdde desamma. Giftermålsbalkens 3:e kap. §§ 9 och 10 föreskrevo, att om man hävdat sin fästekvinna eller hävdat kvinna under äktenskapslöfte, skulle parterna fullkomna sin förbindelse med laga vigsel. Då personer, som uppnått lagstadgad äktenskapsålder. i sådana fall icke blevo bötfällda för K. G. Westman, De svenska rättskällornas historia, 1912, s. 95. Tvenne av de nedan behandlade rättsfallen ha medtagits såsom belysande för läget, ehuru LK;s utlåtande icke i dessa fall blivit inhämtat till ledning i K. M:ts dömande verksamhet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=